Hon är romernas bästa vän

Det hela började med att hon blev uppbjuden till romernas tältläger. Hon kände redan då att hon på något sätt ville försöka hjälpa till.

– Jag visste inte hur jag skulle gå till väga, så jag hade aldrig kunnat ana att det skulle bli så stort.

Under året som gått har Linda tagit sig tid att ordna insamlingar, sitta i möten och fungera som kontaktperson. Många gånger har familjen Stomberg suttit med romerna runt lägerelden. Linda har lärt sig några stödord på rumänska och med beslutsamhet lärt sig alla romernas namn – över 80 stycken.

– Det var viktigt för mig, att lära känna alla och förstå hur familjebanden hänger ihop.

Det är inte alltid enkelt. De flesta känner till Lindas engagemang och för många är det ett känsligt ämne.

– Det är lite ”antingen eller”. Ibland blir det så tyst, säger Linda och pressar händerna nedåt genom luften, för att visa hur tystnaden lägger sig på släktträffar, tjejträffar och i personalrum. Istället föredrar hon när det blir diskussion.

Händer det att du känner dig maktlös?

– Ja, jag känner ofta vanmakt. Situationen är ju Rumäniens ansvar i slutändan, och EU måste trycka på. Men innan det är gjort har våra barn fått barnbarnsbarn. Romerna har aldrig fått integrerats, utan lever helt efter sina egna villkor. Och i Borås vill politikerna lägga över ansvaret på frivilligorganisationer som inte finns. Istället blir det vi som privatpersoner som gör jobbet, ordnar sjukvård och duschmöjligheter. Kyrkorna gör punktinsatser men arbetet måste ju samordnas någonstans.

Linda säger i en bisats att ”alla borde få bli någon”, när hon pratar om bristen på utbildning och svårigheterna för romerna att få jobb. Eftersom romerna saknar en röst, någon som för deras talan, så har Linda blivit lite av en talesperson.

– Det är min skyldighet, att visa hur det faktiskt är.

Läs hela intervjun i dagens BT eller i eBT