På onsdagen brakade det stora kristna Oas-mötet igång på allvar i Boråshallen. I ledningens finns sedan decennier Berit Simonsson, prästfrun och teologie kandidaten som själv inte vill bli präst.
Berit Simonsson är en av Oasrörelsens blott tre anställda personer. Hennes titel är ”inspiratör” och hon utövar sitt ledarskap på flera olika sätt inom rörelsen.
Hon var med och ledde såväl tisdagens öppningsmöte som bibelsamlingen under onsdagmorgonen. Men det är alltså stopp och belägg för allt kvinnligt ledarskap när det gäller att hålla gudstjänst och förrätta rena prästuppgifter.
Alla ska kunna vara med
Simonsson svarar fogligt på de sedvanliga frågorna om Oas-rörelsen och kvinnoprästmotståndet.
– Vi har ingen ståndpunkt som alla måste inta och har inte tänkt att splittras på den här frågan. Eftersom vi vill att alla ska kunna vara med i Oas, har vi bestämt att vi inte använder oss av kvinnliga präster.
– Det är den minst uteslutande principen och, tycker jag, det smartaste förhållningssättet.
Hon tillägger att det förekommit vid en del Oasmöten att kvinnliga präster fått förrätta sitt värv, i de fall där frågan lokalt ”inte innebär några problem.”
Men vad säger de kvinnliga präster som är med här i Boråshallen, utan att kunna utöva sitt yrke?
– Jag tror inte att de som är här på mötet känner sig exkluderade, men det ska du egentligen fråga dem om.
– Men de vet ju också att det inte är kvinnopräster som är huvudfrågan för kyrkan. Huvudfrågan är att kristendomen är i kris i Sverige. Folk måste få något att brinna för, säger Berit Simonsson.
Sant dokument
Trots sin egen fullgoda utbildning har hon aldrig tänkt tanken att bli präst för egen del.
– Nej, jag tror helt enkelt inte att det är sant att jag kan bli präst, säger Berit Simonsson, och anknyter med sitt svar till vad som torde vara kärnan i konflikten inom Svenska kyrkan – hur strikt Bibeln egentligen ska tolkas.
Kan man säga att ni är mer bokstavstroende inom Oasrörelsen?
– Nej, kanske inte riktigt, men det finns ett element av återupptäckt av och kärlek till Bibeln och en vilja att den ska vara ett sant dokument för oss, svarar Berit Simonsson.