Har blick för skogens guld

Möte vid biologiska museet klockan 18 och sedan bär det av till Kypesjön.

– Man blir ju inte mer än blöt, intygar Frank Thornander, ordförande i Södra Älvsborgs svampförening Häxringen.

– Kom med nu ska vi gå ut på tramp, ut på tramp. Ta korg och kniv vi ska plocka svamp, plocka svamp, sjunger Ewa Svensson.

Redan i bilen på väg till skogen börjar svampentus-iasterna hålla utkik.

– Jag brukar plocka svamp från bilen. Det kan vara lite riskfyllt om man tvärnitar när man får syn på något, säger Viola Fägersten.

Kotte med svamp

Medlemmarna i Häxringen vet vad de pratar om, men när de sätter igång och diskuterar strumpor och hattar, kan det låta mycket underligt för den som inte är lika bevandrad i svampskogen.

– Man blir lite skadad, säger Ingemar Johansson som knappt hinner gå 30 meter innan han jublar över en kotte, eller rättare sagt en svamp på en kotte.

– Här har vi en av de bättre, ropar han och lockar till sig resterande nio i sällskapet för att visa upp ett av sina fynd.

Vanligt folk brukar gå ut i skogen med förhoppning om att hitta kantareller, men medlemmarna i Häxringen ger sig ut för att upptäcka nya arter. Matsvampen ser de som en bonus.

– Kantareller finns det gott om på sina ställen, men jag skulle vilja säga att det är ett sent svampår i år. Matsvampssäsongen är bäst i slutet av augusti och i början på september, säger Ingemar Johansson.

– Det behövs lite kyla. Vi behöver en svacka. Att det är 15 grader fattar inte svampen. De går inte efter almanackan de där kräken, säger Ewa Svensson.

För Karina Angervik är det mycket att ta in. Det är hennes första tur med svampföreningen.

– Vita svampar ska man undvika om man inte kan svamp. Champinjoner har aldrig vita skivor, förklarar Viola Fägersten.

– Den här skulle kunna ta död på oss allihop, säger Viola Fägersten och visar upp en eldspindling, svampen som varje år bidrar till att flera svenskar avlider på grund av sin okunskap.

– Det räcker med en tumnagel. Du märker inget i början, men om en vecka, 14 dagar så är det kört, då har den slagit ut i hela systemet, intygar Claes-Göran Mellberg.

Inga chansningar

Efter varje utflykt åker svampböckerna, skalknivarna och inventeringslistorna fram. Alla svamparna ska utvärderas och antalet arter noteras.

– Vi chansar inte, det här är allvar. Vi försöker att skrämma folk för att de ska förstå att det är allvar. Man ska vara 110 procent säker på den svamp man äter, säger Ewa Svensson.

– Det ska vara fina exemplar. Det stora intresset är inte att plocka och äta. Det är att lära sig mer, men sedan är det ju svårt att gå förbi kantarellerna, säger Claes-Göran Mellberg.