Gigantiskt kaninhål i Stadsparken
Men det är inte en del av konstverket.
Det är Skanska som gräver.
– Synd, säger han.
Och han vet vad han talar om. Han är industridoktorand på Högskolan i Borås och forskar om co-design – ett område där man involverar många olika perspektiv.
– Risken är att skulpturerna bara blir en sorts dekor. Jag tycker att kaninen blir mer intressant nu, natur och stad som möts, det sker något i de två perspektiven, något som ingen part har tänkt på. Och kaninen har en så rolig min, den ser så skönt skyldig ut där den står vid gropen.
Lars Albinsson bor inte i Borås, han bor i Vaxholm, och häromdagen var faktiskt första gången han såg skulpturen – och första tanken var: helt briljant.
Han gick förbi när han var på besöki Borås för att föreläsa.
Men kaninhålet tillhör inte konstverket. Det är Skanska som gräver upp delar av parken och andra delar av staden också för att dra fjärrkyla till Gina Tricots nya bygge.
Vad säger konstnären själv, Marianne Lindberg De Geer?
– Jag tycker det är kul med hålet, men samtidigt kan jag förstå att man inte kan ha ett hål där alltid. Folk kan trilla ner. Men idén gillar jag. Vi kanske kan lägga över en glasskiva och låta det vara ett hål.
Hon är helt med på noterna när det gäller naturens påverkan och symbios med konsten. Och nämner själv bilderna BT publicerade i vintras, när bara öronen stack upp ur snödrivorna.
Skulpturen heter egentligen Mate Hunting, den är alltså på jakt efter en partner.
– Hur länge ska den stå där ensam?? Köp in en till och ställ den i hålet, säger Lindberg De Geer och skrattar.
