Annons

"Det finns en rörelse som gillar gränser: nationalismen"

Världen är mindre än någonsin, men gränserna finns kvar. Läs Karin Samuelssons krönika om nationalism och att leva tillsammans.
Borås • Publicerad 30 augusti 2014
Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

Vi vill ju bara vara tillsammans, utbrast han uppgivet.

Det kan vara svårt nog när två personer ska försöka leva tillsammans. Var ska vi bo? Din soffa eller min?

Annons

Inte blir det lättare om det råkar finnas två olika hemländer, med hela Atlanten i vägen mellan dem. Då väntar immigrationsmyndigheter med sina intervjuer om färg på tandborsten och sina tillfälliga uppehållstillstånd. Och sina långa handläggningstider.

Det var under de där många långa månaderna som min vän slet sitt hår: ”Varför får vi inte bara vara tillsammans?”

Atlanten och det stora avståndet var inte det största problemet, visade det sig. Det var gränserna mellan länderna.

Och gränser kan kännas så fruktansvärt otidsenligt. Just nu, när världen är mindre än någonsin förut.

Vi kan resa vart vi vill - det tar inte lång tid och det är så billigt att det egentligen är orimligt. Med några få knapptryck kan vi beställa varor från Kina, Chile eller Sydafrika och få dem levererade på några dagar. På Spotify finns musik av afrikanska eller indiska artister vi förr aldrig hörde talas om. Och tekniken gör det möjligt att hålla kontakt med sin älskade, var hon eller han än befinner sig i världen.

Så nära har världen aldrig varit. Inte konstigt att gränserna kommer i vägen.

Men det finns en rörelse som gillar gränser: nationalismen.

Det är en ideologi från förr, som firade triumfer på 1800- och 1900-talen. Plötsligt går den framåt i Europa igen. Det visade EU-valet i våras, även i Sverige.

Exakt vad nationalismen går ut på är lite oklart, det beror på vem man frågar. För vissa betyder det att Sverige är lite bättre än alla andra länder. Andra säger att Sverige kanske inte precis är bättre, men liksom annorlunda och speciellt. En del pratar om kultur och traditioner, andra om färgen på hår och ögon.

Gemensamt har de den nationalistiska slutsatsen att vi som bor här bör hålla på vårt eget och klara oss själva. Vi ska skydda oss mot omvärlden, när sanningen är att vi samtidigt stänger in, krånglar till och avgränsar för oss själva.

Annons

Är det vad vi vill?

Knappast. Nationalismen är en ideologi från igår – i förrgår, faktiskt. Vem vill ha gränser, när vi i stället kan få resorna, varorna, musiken och maten. Och friheten att bli kär var som helst i världen och faktiskt få vara tillsammans.

Den som växer upp med hela världen för sina fötter kommer inte att acceptera att bli instängd och avgränsad.

Nationalism är ett tankesystem som går ut på att det finns en viss grupp – nationen – som har vissa gemensamma karakteristika. Man anser också att nationens värden och intressen är viktigare än andra kollektiva värden och intressen. 1800- och 1900-talen har beskrivits som ”nationalismens tidsålder”.

Det finns olika former av nationalism. Statsnationalism utgår från tanken på en statsnation, där alla medborgare oavsett ursprung och etnicitet ska integreras. Den förekommer i invandringsländer som Frankrike och USA.

Kulturnationalism eller etnonationalism utgår i stället från att en nation är etniskt och kulturellt avgränsad. Det har lett till enandenationalism, som till exempel när Tyskland och Italien enades till nationer på 1800-talet. Kultur- eller etnonationalism har också lett till separatistisk nationalism, som har bidragit till upplösandet av multinationella stater som Sovjetunionen och Jugoslavien.

Karin Samuelsson
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons