Carl Lind: "Många svåra beslut i vår rapportering av bussolyckan"

[5g4tn9y1]

Ett av de första besluten som jag tog i söndags var att skicka upp vår reporter Joel Besseling och fotograf Petter Trens till Härjedalen. Joel Besseling var ledig och Petter Trens i tjänst i Borås, när de fick frågan om de var beredda att sätta sig i bilen och åka 60 mil norrut.

Närvaro är alltid viktigt för vårt berättande och jag är säker att många av er har följt vårt teams rapportering från Härjedalen med stort intresse.

Vår bevakning av olyckan har krävt mängder av etiskt svåra beslut. Hur mycket av det vi vet ska vi berätta? Hur nära kan vi gå anhöriga? Vilka bilder kan vi visa? Trots att olycksorsaken inte är känd, är det relevant att berätta att bussen inte klarade besiktningen?

Det sistnämnda fick vi kritik för på sociala medier. Varför väntar ni inte till utredningen är klar?

Vi har aldrig skrivit att eventuella bussbrister ÄR orsaken till olyckan. Det kan vara så, men det vet vi inte. Vi vet att bussen fick anmärkningar i besiktningen. Vi vet också att Bergkvara buss vd bekräftat att en förare hade haft synpunkter på olycksbussen. Detta är fakta som KAN vara förklaringar, och som vi därför anser är relevant att berätta om.

Ja, vi har på sms och med telefonsamtal sökt vissa av lärarna som var med på olycksbussen. Det ingår i vårt arbete att för att ge en korrekt bild söka dem som varit direkt inblandade. Människor är olika när det gäller hur mycket man vill gå ut och berätta, men naturligtvis respekterar vi ett nej. I våra pressetiska regler står: ”Visa alltid offren för brott och olyckor största möjliga hänsyn.”

När det gäller drabbades syskon och vänner under 18 år som vi har intervjuat har vi efterfrågat godkänt från deras föräldrar före publicering.

Jag ringde upp Jörgen Lundälv, boende i Gånghester, som är docent i trafikmedicin. Han har tidigare studerat mediebevakningen i samband med stora olyckor.

– Jag tycker att mediebevakningen den här veckan har varit mycket respektfull, där många artiklar har fokuserat på omhändertagandet, sociala stödet för drabbade och hur samhället sluter upp, säger han.

Han jämför med diskoteksbranden på Hisingen 1998 där ännu fler unga var inblandade.

- Då var medierna ute mycket tidigt ute på plats och tidigt intervjuade chockade barn och unga. Det har vi inte sett nu.

Eller?

Markbladet rapporterade i veckan under rubriken ”Elever skyddas från påstridig riksmedia” om reportrar från riksmedia som byter kläder för att dölja sin riktiga identitet och i smyg spelar in sörjandes samtal.

Jag ställer mig tveksam till att det verkligen har hänt, men OM det skulle stämma är det så klart grova övertramp och arbetsmetoder som aldrig en BT-medarbetare skulle ta till.

Expressen är ett av de riksmedier som har varit på plats. Deras redaktionschef Magnus Alselind ställer sig också frågande till att uppgifterna i Markbladet stämmer:

" Jag har pratat med de medarbetare från Expressen och GT som nyhetsrapporterat efter tragedin. Kommunens representanter förklarade tidigt att de ville att ungdomarna skulle få vara i fred på skolan, vilket vi självklart respekterat och även i samband med minnesstunder har vi valt att hålla oss i bakgrunden och inte tala med någon för att inte störa människor i deras sorg.", skriver han i ett mejl till BT.