Åke nära att dö efter hundattack

Utredningen lades utan att polisen hört honom, men däremot pratade man med den andra hundens ägare.

Det ville den 73-årige boråsaren och hans hustru inte godta och åklagare ska titta på ärendet en gång till.

Men oavsett vad det leder till står en sak klar redan nu:

Åke Schörlings liv förändrades för all framtid. Han måste ha dialys tre gånger i veckan och är även på andra sätt märkt av det som hände.

– Jag är inte ute efter att sätta dit någon. Men jag undrar bara om man inte borde vara försiktigare om man är ägare till en ras som kan anfalla andra hundar om den får chans, säger Åke.

– Och så har jag svårt att förstå varför man lade ner utredningen utan att lyssna på mig, tillägger han.

Det hände vid Pickesjön förra sommaren. Åke Schörling var ute och gick med dotterns hund Blondie, en irish softcoated wheaten terrier som var kopplad.

Plötsligt stannade en bil på parkeringen. En kvinna öppnade bakluckan och ut hoppade en staffordshire som direkt rusade mot Åke och Blondie.

– Jag kan se framför mig hur den öppnar käften och kommer mot oss. Det glömmer jag aldrig, det var ett rent anfall.

Den högg Blondie på ena sidan, vid halsen. Åke sparkade mot hunden som släppte taget, for runt och bet tag i Blondie från andra sidan.

– Jag körde i ren panik ner händerna och försökte öppna käftarna på den. Jag tänkte bara på Blondie.

En bekant till kvinnan slängde en jacka över den anfallande hunden och först då släppte den greppet.

Åke var blodig på händerna, men tänkte inte mer på det just då. Man åkte till Blå stjärnan. Blondie hade klarat sig ganska bra, ägaren till den andra hunden stod för veterinärbesöket och Åke fick stelkrampspruta.

Där kunde historien ha slutat, men en tragisk fortsättning följde.

Dagen efter kände sig Åke konstig och trött. Han fick frossa, blev allt sämre och fördes slutligen med ambulans till lasarettet.

Blodförgiftning och njursvikt. Respirator på intensiven i en vecka och sammanlagt fem veckor på sjukhuset.

På bilder från den tiden ser man tår, fingertoppar och näsa som är helt svarta av blodförgiftningen.

– Läkarna sa att vi fick ställa in oss på att han inte skulle komma hem igen. Han var mer över på den andra sidan när det var som värst, berättar hustrun Mona.

Men Åke Schörling blev utskriven, fast måste i dag gå på dialys tre gånger i veckan.

I unga år spelade han fotboll. Efter att ha kolliderat med en målvakt tvingades han 1962 operera bort ena njuren.

– Det har jag klarat bra i 50 år. Jag har jobbat på byggen och fått spikar i händer och fötter utan att råka ut för blodförgiftning eller annat.

I februari meddelade åklagare att förundersökningen om attacken lagts ner. Då hade polisen endast förhört kvinnan med hunden och en bekant till henne.

Åke Schörling undrade hur man kunde göra så, utan att lyssna på hans version. Det ledde till att polis nyligen förhörde honom. Men då var han åter inlagd på sjukhus med tarmvred, svåra buksmärtor och sviter efter förra året.

73-åringen tycker frågan om hundägares ansvar borde ha belysts grundligare och hoppas att inte sista ordet är sagt.

– Jag trodde på en bra ålderdom, men vi kan aldrig åka någonstans. Jag orkar inte och så har jag ju dialysen. Det är ett jädra öde och inte vad jag väntade mig.