söndagskrönika 5 april
Har vi inte ovanligt aktiva pensionärer här i kommunen? Det sade en person (inte själv pensionär) till mig häromdagen. Det är nästan så att vi som inte är pensionärer har svårt att hänga med. Medlemmar i PRO och SPF gör allt från att promenera, gympa och spela boule till att spela teater och sjunga i kör tillsammans. De har målarkurser, danser och våffelkaféer.
När jag hörde kommentaren om de aktiva pensionärerna kom jag att tänka på när jag satt i en föreningsstyrelse och vi behövde ha tag på ytterligare en ledamot.
”Ta någon som jobbar”, sade en av medlemmarna. ”Det är ingen idé att försöka med en pensionär. De har så mycket att göra att de inte hinner sitta i en styrelse.”
Efter den gången har jag hört liknande kommentarer igen. Man vet att pensionärer har för mycket omkring sig. Jag kan inte uttala mig om huruvida just pensionärerna i Bollebygd är de aktivaste. Men nog är det full fart.
Andra som är väldigt aktiva är skolorna. Den senaste veckan har jag varit och hälsat på både Töllsjöskolan och Örelundsskolan i Olsfors. Töllsjöskolan hade temadag om likabehandling och Örelundsskolan deltog i Kängurutävlingen - matematikens hopp. I Olsfors är en alert mattelärare en faktor bakom att skolan hittar så många kampanjer och tävlingar att delta i. Det var inte länge sedan skolan var med på Pi-dagen och jobbade med matematiken utifrån cirklar.
Styrelser har jag förresten ett speciellt förhållande till. Så fort jag går med i en förening brukar jag hamna i styrelsen, eller få något annat förtroendeuppdrag. Just nu sitter jag i valberedningen i både fackklubben och konstklubben på jobbet och är revisor för en studentdriven föreläsningsförening i Göteborg. Den oäkta mannen säger att jag måste ta med mig nej-skylten varje gång jag går hemifrån, annars kommer jag bara hem med ett nytt uppdrag eller har lovat att göra något.
Vissa personer verkar vara som magneter för förtroendeuppdrag. De samlar på sig det ena efter det andra. De skulle nog också behöva ta med sig nej-skylten när de går ut. För en annan kommentar som är vanlig när det gäller styrelser och förtroendeuppdrag är ”ge det till någon som redan har mycket att göra, då vet du att det är en person som kommer att göra bra ifrån sig”.
Men själv har jag faktiskt börjat använda den mentala nej-skylten. Medlet för det är gospel. Körkvällarna två gånger i veckan och konserterna är nästan heliga. Jobb och andra engagemang får bara i undantagsfall ta tid från dem.
