Söndagskrönika 20 januari
Sopsorteringen börjar bli alltmer förvirrande för gemene man. Mamma, som är samvetsgrann, säger att det kommer nya besked alltför ofta. Ingen vettig människa kan ju hålla reda på allt. Där står en massa boxar med kartonger, flaskor och allt annat som skall återvinnas och det gäller att hålla ordning på alla boxarna så att man får med sig dem varje gång man åker och handlar.
– Ibland undrar jag om vi har en bil eller en rullande soptunna.
Och så var det då det där med vita och svarta påsen. Så länge den svarta påsens innehåll skulle gå till kompost var det ändå ganska enkelt. Man vet ju vad man får lägga i trädgårdskomposten.
Nu går de svarta påsarna plötsligt inte till kompost längre, utan innehållet blir biogas. Och visserligen har man ju hört talas om sumpgas, men något med kaffesump att göra har den definitivt inte...
Att det är jobbigt i dag att sköta all sopsortering och återvinning är uppenbart. Annars skulle det inte se ut som exempelvis på den bild från återvinningscentralen i Bollebygd som vi hade i BT för en tid sedan. Men det är klart, att man inte slänger en soffa mellan pappers- och glascontainrarna borde kanske vem som helst förstå.
Förra helgen var det tjugondedag Knut, med ytterligare ett avfallsproblem. Granen. Den får man inte längre slänga ut genom fönstret och låta ungarna ha grankrig, som då jag var liten. Nej den skall slängas i containern för trädgårdsavfall, som inte skulle matas med mycket så här års om det inte vore för alla granar.
Tänk så enkelt det var förr. Då hade varje bondgård med självaktning en skrôle, där man slängde allt det där som inte gick att kompostera, bränna eller använda på något annat sätt. Där hamnade gamla sönderrostade (innan dess slängdes de inte) cyklar i en salig blandning med uttjänta grytor och sängar. Men å andra sidan var det som hamnade i skrôlen också det enda som slängdes.
Kanske det är dags att uppdatera den gamla Gärdestadlåten ”Jag vill ha en egen måne”. En titel i tiden skulle kunna vara ”Jag vill ha en egen skrôle”.
