Iransk konstnär målar människan och samhället
Alla målningarna på utställningen ”En annan blick över tiden” målade Marjan Jabinpishe under sin utbildning i Iran. Hon har en kandidatexamen i fri konst från Azad Unuveristy of Tehran där hon bland annat studerade olika tekniker inom måleri, mosaikkonst och glasmåleri. Sedan hon kom till Sverige för sex år sedan har hon mest ägnat sig åt mosaik och glas.
– Men den här utställningen ger mig lust att måla igen, säger hon. Jag har alltid varit intresserad av blandade tekniker så den här utställningen består av akrylmåleri och kollage.
På lördagens vernissage berättade Marjan Jabinpishe om de tio verk som ingår i utställningen för besökarna. De är alla målade åren 2010–2012 i Iran.
— Utställningen handlar om människor och relationer. Jag tror att människor är goda innerst inne, men att vi ibland kan ha svårt att nå fram. Se till exempel på en av målningarna där man kan se två personer, men det är svårt att avgöra om de har en relation eller bara råkar befinna sig på samma plats. Man kanske borde prata mer med varandra.
Hon målar gestalter utan tydlig kropp, anletsdrag eller hudfärg. Man ska inte kunna avgöra direkt om det är en man eller en kvinna eller var personen har sina rötter. Åskådaren är fri att göra sin egen tolkning. Målningarna har ofta starka huvudfärger som rött, gult och blått, men även en del svart och vitt.
Utställningens tavlor är inbördes olika men hålls samman av temat tid, relation, människor och hur vi förhåller oss till samhället. Marjan Jabinpishe har förmedlat sin tanke om att varje människa försöker hitta ett inre lugn och ett harmoniskt liv. Alla människors inre är likt varandras, men samhället gör oss splittrade.
Tre av de mindre tavlorna är hon extra nöjd att ha med.
– 2014 ställde jag ut i ett galleri i Göteborg och galleriägaren ville köpa de små tavlorna direkt. Jag ville inte det då och i dag känns det rätt att jag behöll dem och de kan vara med i den här utställningen tillsammans med de större verken. Det känns bra att jag fortfarande kan vara glad och nöjd över att titta på det jag målade för såpass länge sedan.