Underhållande och skruvat om könsklichéer
Julie låtsas att hon fortfarande är förlovad trots att fästmannen dragit till Goa och lämnat henne i Köpenhamn med en alldeles för dyr lägenhet.
Sune låtsas att han kan skriva en roman bara han får tid och ett snyggt skrivbord att sitta vid. När Julie behöver en inneboende för att klara hyran, så flyttar Sune in med sitt nyinköpta skrivbord. Och en övervakningskamera.
Att läsa Se på mig påminner ibland om att läsa serier – det är som om Rocky och Nina Hemmingsson hamnat i samma volym. Det är fnissupplyftande jobbigtroligt att läsa.
Kirsten Hammann leker med våra könsklichéer och våra förväntningar på livet på ett vridet och humoristiskt sätt. Julie är inte hel utan en man vid sin sida, hennes liv går ut på att vilja bli fru och mamma och hon tillbringar mycket tid med att fundera kring sitt utseende. (Anledningen till att hon onanerar är att bli rosigare om kinderna, inte för att det tillfredställer henne.)
För Sune är det tvärtom. Hans tillvaro kretsar kring att göra karriär; han ska bli en riktig författare och skriva en roman, inte bara några novellsamlingar. Och han jämför sig ständigt med sin vän, som lyckats skriva en bästsäljare. Hur nu det har gått till, ”för egentligen är ju Sune en bättre författare”. (Han onanerar för att han tycker att det är skönt.)
Självbedrägeri och vad en människa kan göra för att nå sitt livsmål är bärande teman i Se på mig. Både Sune och Julie är känslomässiga yrkeskarriärister som ljuger och trampar på andra för att få det de vill ha. Men som sagt, det går helt enkelt inte så bra för dem. Och jag skrattar högt när jag läser, för det är humor det här. Det är tragikomik. För Kirsten Hammann vet exakt hur mycket hon kan skruva berättelsen utan att det blir för mycket. Och det är aldrig någon tvekan om att det kommer att barka rakt åt skogen för Julie och Sune.
Se på mig är en vass berättelse om alla de yttre attribut som ska göra oss till lyckade människor. Både Sune och Julie är så upptagna av sina egna tillkortakommanden att de inte ser världen omkring sig, deras förmåga till medkänsla och förståelse för andra människor har ätits upp av jakten på målet och meningen med deras egna liv.
Se på mig är en genial titel på en bok i ett individualistiskt samhälle, där den egna lyckan går före allt annat. ”Men titta på mig, då! Titta!” Att ge något tillbaka till en annan människa? Nej, vadå, mitt liv handlar ju om MIG!
Annika Koldenius
