Ulrika Dahl tar skamgrepp

Såhär en och en halv månad in på det nya året kommer Ulrika Dahls bok Skamgrepp – femme-istiska essäer, en samling essäer som tar upp begreppet femme (lesbisk kvinna som använder sig av ett typiskt ”kvinnligt” uttryckssätt) och feminism ur en massa vinklar.

Hon skriver om hur det är att som femme vara på bröllop med sin butch-partner (lesbisk kvinna som använder sig av typiskt ”manliga” attribut). Det är en ögonöppnare, och en essä som innehåller både personliga erfarenheter och forskning.

Hon skriver om hur det är att vara feministisk glädjedödare (tyvärr väldigt mycket igenkänning från min sida) och tycker att frågan ”Hur mår feminismen?” är idiotisk. Det finns inte EN feminism. Hon vill bredda rörelsen, inkludera fler, kämpar för queers, transpersoner, icke-vita, icke-medelklass och är trött på att bara vissa åsikter och uttryck räknas som riktig feminism.

Hon är jobbig ibland, utmanar och problematiserar. Men det är inte ”titta ut i intet och bita mig i läppen och se fundersam ut” à la Belinda Olsson i SVTs Fittstim. Det märks att Ulrika Dahl älskar feminismen och allra bäst är hon när hon är personlig.

Men ibland undrar jag vem boken är tänkt för. För det märks att Ulrika Dahl är docent i genusvetenskap. Inledningen är väldigt akademisk och vissa texter tyngs ner av det. Plötsligt känns det som att jag sitter på universitetet igen.

Som läsare får jag kämpa en del. Fotnoter, hänvisningar till filosofer och forskning och vissa akademiska uttryck kan nog skrämma iväg vissa. Men å andra sidan. En bok som har en kapitelindelning som heter ”Fittor” kan ju inte vara hur tråkig som helst.

Nina Brisman