Tokroligt av Kringlan om lokalpolitik
I år firas att det är 375 år sedan Jonas Bronck köpte en rejäl bit mark i det som skulle bli Bronx.
I Sävsjö finns sedan några år tillbaka ett Jonas Bronck Center. New York Times skrev en artikel förra veckan. På bilderna får man bland annat se Jonas Bronck Center från insidan. Det ser ganska torftigt ut. Flaggor på väggen. Vepor med text och lite bilder.
Att Jonas Bronck kom från Sävsjö upptäcktes relativt nyligen. Jag antar att det är därför man firar det lite udda 375–årsjubileet. Jonas Bronck lämnade Sävsjö, ja han lämnade till och med Sverige, så egentligen kanske inte Sävsjö idag har så jättemycket koppling till USA eller New York eller ens Bronx.
Men det är så här man jobbar i mindre kommuner. För att locka till sig turister och placera sig på kartan. För att inte helt dö ut när de traditionella arbetstillfällena har rykt för länge sedan, när bruk och industrier har lagts ner, det ena efter det andra.
Man tar tillfället i akt. Man skapar attraktionshönor av historiska fjädrar. (Även om just Jonas Bronck inte är en fjäder.) Man hittar på jättekonstiga kommun–slogans.
Nanna Johanssons och Kringlan Svenssons gemensamma romandebut utspelar sig i den trista lilla orten Rottnevik som kämpar med ett krympande, och stinkande, pappersbruk och allmän håglöshet.
Men! In kommer Hollywood! Man vill spela in en actionfilm i Rottnevik! Med en äkta filmstjärna! Kulturnämndens ordförande Dagny Rubin ser sitt livs chans och drar sig inte för att ödelägga naturskyddsområden och demolera k-märkta hus för att sätta Rottnevik – och sig själv – på kartan.
Och invånarna är inte svårflirtade. De köper Dagny Rubin med hull och hår och Rottnevik får vara med om en omvälvande tid. Nu är det förvisso så att filmteamet bara är på plats ett par dagar. Och det är inte en hel film, utan bara en scen, som ska spelas in.
Men kommunen och Dagny Rubin blåser upp detta till en enorm ballong som svävar över den lilla kommunen både före inspelningen och efteråt. I flera år faktiskt. Rottnevik ska bli en filmstad. Nå, det går kanske inte riktigt enligt planerna.
Om du tar Starke man, tv-serien om kommunalrådet i Svinarp, och blandar med Lasse-Majas detektivbyrå, Martin Widmarks superpopulära barnboksserie, så kommer du rätt nära stämningen i Drottningen av Rottnevik. Du kan slänga in en gnutta Jonas Jonasson också.
Det är en parodi på lokalpolitik och verklighetsfrånvända visioner. En parodi på småstadsliv och storvulna drömmar och vår förmåga att lura oss själva. Ja, det handlar om självbild. Precis som Sävsjö vill förknippas med Bronx, vill Rottnevik förknippas med Hollywood.
Kringlan Svensson (från Borås!) och Nanna Johansson har tidigare samarbetat i tv, radio och podcasts. Kringlan Svensson har skrivit tv–manus till olika humorprogram och Nanna Johansson är knivskarp serietecknare som skriver underbara feministiska och satiriska krönikor i Nöjesguiden.
Så jag blir förvånad över att boken är så trevligt tokrolig med ett ganska medelålders tilltal. Med tanke på författarna trodde jag att den skulle var lite mindre gemytlig och lite mer svidande politisk.
Och även om det är full fart i hundranitti hela tiden och jag både skrattar och fnissar så hade boken vunnit på att någon hade strukit kanske ungefär 100 av de nästan 400 sidorna.
Camilla Carnmo
