När slumpen romantiseras

Bogotá har ett egendomligt ljus. Den colombianska författaren Juan Gabriel Vásquez har sagt att han vänder sig bort från den magiska realism som sydamerikanska författare ofta förknippas med.

Nyheter • Publicerad 11 september 2014

Även om han har Gabriel Garcia Marquez allt att tacka, vill han istället skriva realistiskt om det korrumperade Bogotá. Men Ljudet av sådant som faller är om inte magiskt realistisk, så åtminstone en bok som förhåller sig väldigt fritt till realismen.

I berättelsen finns en upptagenhet, jag skulle vilja säga romantisering, av slumpen. På ett Amelie från Montmartre-aktigt sätt berättar huvudpersonen detaljerat om små tillfälligheter som kommer att förändra allt.

Annons

Antonio träffar Ricardo Laverde på en biljardhall. Laverde har just lämnat ett långt fängelsestraff bakom sig och tillbringar nu dagarna på biljardhallen. ”Låt oss inte förväxla biljard med vänskap” säger han, men trots det växer någonting som kan liknas vid vänskap fram.

En dag blir de beskjutna av maskerade motorcykelmän och innan Antonio har förstått varför, är Laverde död.

Rädslan är den vanligaste sjukdomen bland Bogotábor, får Antonio veta när hans doktor konstaterat att han lider av posttraumatisk stress.

Porträttet av korruptionen i Bogotá är romanens styrka. Ljudet av sådant som faller har potential att bli en lynnig skildring av en särskild stad i en särskild tid.

Tyvärr är den barnsliga förtjusningen i detaljer och sammanträffanden alldeles för energikrävande.

Felicia Stenroth

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons