Mörker i sagostil

Det var en gång? Så hade berättelsen kunnat ta sin början.

Nyheter • Publicerad 3 juni 2011

Ett önskat barn kommer till världen, fött under kärleksträdet. Ett annat barn föds under ensamhetsträdet för det var inte önskat. Trädet, symbolen för vishet och styrka förenar himmel och jord. Ett vårdträd ger skydd och lindring åt alla, åt ett nyfött barn eller en präst i nöd som knäböjer bedjande.

När ett träd faller, faller det bland dem som stått dem nära, och blir till jord som ger liv till nya släkter. Människan däremot dör ensam. Det är sällan hon dör i en annans armar, skriver Britt Karin Larsen.

Annons

Romanen utspelar sig i den så kallade Finnskogen, och berättar om skogsfinnar på den svenska sidan av gränsen mellan Hedmark i Norge och Värmland. Det är artonhundratal, men det hade lika gärna kunnat vara en annan tidsålder för länge sedan när det ännu fanns stupstockar. Larsen gestaltar en hårt ansatt befolkningsgrupps kamp för överlevnad, och som fortsätter att hoppas för i ovissheten ligger hoppet.

Larsen ger läsaren en bild av en verklighet där en mängd enskilda individer bildar en helhet. De söker släktbanden, familjen och sin egen historia, och strävar efter att skapa en plats i tillvaron. I sagoform berättar hon om en björnjägare, en försupen präst och oäkta barn. Med varsamt ordval och poetiskt språk skriver hon om hårda villkor, lidande, död och sorg, men också om värme och kärlek. Kärlek, som inte visas i ord men i handling och hon går vidare till nästa episod för att slutligen väva samman trådarna där födelse och död är knytpunkter.

I Norge är Britt Karin Larsen en mycket känd författare. Hennes författarskap tar oftast upp kvinnors problem och det mer eller mindre utpräglade förtryck, fördomar och främlingsrädsla som minoriteter utsätts för.

Det är en grym och spännande berättelse i litet format. Händelseförloppet dämpas dock av det estetiska språket, och mörkret blir inte så fasansfullt. Det är bara en saga, kan man intala sig.

Vill man ha en historisk roman ska man inte läsa Det växer ett träd i Mostamägg. Vill man däremot njuta av ett smärtsamt vackert språk, i översättning av poeten Joar Tiberg, ska man absolut läsa Britt Karin Larsen.

Eva Elmgren

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons