En kejsares heder
Mordet på den österrikiske tronföljaren Franz Ferdinand i Sarajevo har därför ofta bara setts som en förevändning för krassa realpolitiska expansionsplaner. Dessutom har Österrike-Ungerns konflikt med Serbien i de flesta böcker hamnat i skuggan av det politiska manövrerandet i Berlin, Sankt Petersburg, Paris och London.
Nu har statsvetaren och historikern Andreas Nielsen i boken Hederskriget gjort en drastisk omvärdering av händelserna som föregick krigsutbrottet 1914.
Det som satte igång den ödesdigra händelsekedjan efter skotten i Sarajevo var inga cyniskt välkalkylerade beslut från den habsburgska statsledningen sida, utan en kejsares sårade heder.
Kriget var ingen avledningsmanöver för att dribbla bort akuta inrikespolitiska problem, utan ett direkt resultat av Österrike-Ungerns uråldriga styrelseskick.
Österrike-Ungern var ingen nationalstat, utan en familjs personliga ägodel – huset Habsburg.
Detta, kombinerat med den habsburgska adelns hederskodex där varje personlig skymf mot äran skulle besvaras med en utmaning till duell är, enligt Danielsen, förklaringen till att kejsaren Franz Josef och hans utrikesminister Leopold Berchtold kastade in landet i ett krig som de var medvetna om skulle sätta Europa i brand och kanske leda till kejsardömets undergång.
I de samtida källorna har Danielsen hittat gott om belägg för sin tes, som är ett högintressant inlägg i den ständigt pågående debatten om första världskrigets orsaker.
Boken är på samma gång en pedagogisk och välberättad genomgång av Habsburgs historia, förhållandena i Wien, mentaliteten i kejsardömets överklass och de två huvudaktörernas biografier – kejsarens och hans utrikesministers.
Lägg därtill bokens smakfulla utformning som gör den till en liten, om än morbid, karamell för den historieintresserade.
