En av Oates bästa mot en fond av meningslöst våld
Den djupt kristne Dostojevskij låter alltså inte den djupt kristna Sonja peka mot himlen och Gud utan mot den jord som ger liv.
Brett Kincaid återvänder lemlästad och svårt bränd från krigstjänst i Irak. Där har han deltagit i ett brutalt övergrepp som pinar hans samvete, en flicka har våldtagits och stympats.
Från andra offer skär hans stridskamrater av kroppsdelar som de bär omkring som troféer i påsar av ansiktshud.
Hurdan är egentligen den amerikanska livsstilen, som enligt president Bush var hotad av regimen i Irak? Det är en fråga som Joyce Carol Oates alltid återvänder till. Ofta mot en fond av grymt och meningslöst våld.
Den skuldtyngde Brett gör slut med sin flickvän, men det är när hennes yngre syster Cressida försvinner efter att ha setts stiga in i hans bil som det börjar blir riktigt tungt.
Brett sugs in i den amerikanska fängelsearkipelagen och Cressida som lever under antaget namn konfronteras med dess grymmaste praktik när hon som medhjälpare till en forskare som ägnar sig åt den amerikanska skammen besöker avrättningskammaren.
Efter sju år återvänder hon och Bretts öde tar en ny vändning.
Karthago är en av Oates bästa, och då är det riktigt bra.
Christian Swalander
