Det går inte att bli trött på Lars Lerin

Det har varit mycket Lars Lerin de senaste åren: det permanenta museet i den före detta restaurangen Sandgrund i Karlstad som öppnades 2012, den uppmärksammade och självutlämnande filmen För dig naken som kom samma år, och så utställning efter utställning, på Waldemarsudde, i Borås och nu i sommar på Strandverket i Marstrand och Akvarellmuseet i Skärhamn.

Nyheter • Publicerad 17 juli 2014

Därtill har han gett ut sammanlagt över femtio böcker och kommer nu med ytterligare en, som kort och gott heter Naturlära.

Har det blivit alltför mycket Lerin nu?

Annons

Nej - jag behöver bara öppna boken och bläddra mig igenom några sidor för att konstatera: det går inte att bli trött på en person som kan kommunicera på detta direkta och oförställda sätt i både text och bilder, med ständigt nya infallsvinklar på tillvarons små och stora mysterier.

Och jag tänker att en dos av Lars Lerins Naturlära varje morgon nog skulle göra mig till en lugnare och mer harmonisk människa.

För det här är definitivt inte en bok man sträckläser. Det är en tung volym i stort format, på drygt 400 sidor, men med textavsnitten utspridda på ett läsvänligt sätt bland de många utsökt reproducerade bilderna; akvarellmålningar och foton omväxlande.

Bokens titel må vara pretentiös, men innehållet är det inte. Lerin vandrar omkring i de värmländska markerna likt en sentida Linné och utforskar allt intill minsta grässtrå. Han noterar det näraliggande: årstidernas växlingar, bekymren med katten Luthers diabetes, tomma ödehus, en tam kråka.

Men han lyfter också blicken och lämnar åt läsaren själv att begrunda citat ur skilda källor, alltifrån Predikaren och Lionardo da Vinci till länsstyrelsens naturvårdsinventering och EU-information från jordbruksverket.

Han kommer över en stor samling naturalier på auktionsverket och målar mängder av skalbaggar och fjärilsvingar. I en måsflock tycks varje fågel vara redovisad, i en björkdunge vartenda träd. Ändå blir det inte petigt – den impressionistiska lättheten och känsligheten vinner alltid över den virtuosa skickligheten.

Som sina egna favoritkonstnärer nämner Lars Lerin Evert Lundqvist, X-et och Hans Wigert, men fortsätter: ”Mina förebilder är annars målare och naivister, fria från skolning och tradition, samtida konventioner och lärosatser, vars bilder är gjorda av pock och nödvändighet.”

Att han själv både målar och skriver av ren nödvändighet står alldeles klart.

”Genom anteckningarna tycker jag att jag lever lite mer”, skriver han i boken.

Inger Landström

Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons