Bokmagasin med substans

Fast det är inte en så sällsynt tilldragelse som en skulle kunna tro. 2012 startades Books and Dreams, mer om kändisar som skriver än om litteratur med stort L, men ändå. Några år tidigare, 2008, startade Tidningen Vi systertidningen Vi läser som håller en stadig och småtrevlig kurs som har gett dem en växande läsekrets. Vi ?läser kallar sig för Sveriges enda riktiga bokmagasin. Nu får de konkurrens om det epitetet. Den nya tidskriften Fyrahundrafemtio är också ett riktigt bokmagasin. Fyrahundrafemtio har inför starten lovat att ta litteraturen på allvar och inte ha något myspys eller Leif GW Persson på omslaget.

Fyrahundrafemtio vill ta ett populärvetenskapligt och journalistiskt grepp på litteraturen. Inga recensioner. Inga bästsäljande redan kända författare. Man fokuserar på utgivningen de två närmsta månaderna och vill vara en tidning för intresserade och vana bokläsare. Redaktionen har lyckats relativt bra. Fyrahundrafemtio innehåller mycket mer än Vi läser. Mer substans. Men den är också mycket mindre aptitligt förpackad.

Fyrahundrafemtio är en ganska ful tidning med tråkig, ibland brötig, layout och en förkärlek för att lägga vit text på svart botten.

Jag vet inte om man har hetsat fram rubriksättning och en del annat men rubriken “Politiskt korrekt i Gnesta” (som man dessutom använder även i framsidans puff) motarbetar artikelns innehåll, om en man som aktivt väljer bort män i kulturen under ett år, för att skaffa sig fler infallsvinklar än han får i sitt vanliga helmanliga kulturliv.

Jag såg fram emot att läsa om nätbokhandeln Amazon, som är på väg att etablera sig i Sverige. Den i och för sig intressanta – och välskrivna – artikeln handlar bland annat om hur det är att jobba på ett av Amazons lager i Tyskland (dåligt) men ingenting om hur man tror att Amazon, med sina extremt låga priser, kommer att påverka bokmarknaden i Sverige.

Sedan finns här ytterligare några längre artiklar och en himla massa korta om kommande böcker och aktuella författare. När jag bläddrar igenom tidningen första gången får jag ingen lust att läsa den över huvud taget, men när jag sedan ändå gör det, så är den som tur är bättre än den ser ut att vara. Jag får inga wow-upplevelser, men mycket är ändå intressant, allra mest de korta texterna på aktualitets-sidorna.Fyrahundrafemtio har gått ut hårt med att man bara publicerar sig på papper och inte på nätet, så det är märkligt att man inte har lagt större vikt vid form och layout.

Camilla Carnmo