Minnesbilder från Lilla Brogatan
Det kallades tidigare Fisktorget, där oftast en besmanvåg avgjorde priset vid kundernas inköp torgdagarna onsdag och lördag. På platsen börjar Lilla Brogatan, som förlängdes på 1970-talet med en bro över Viskan, bakom biografen Röda Kvarn, och fick då anslutning till det övriga gatunätet.
Före brobygget fanns åkeriets bilstation med droskbilar uppställda under en öppen takbyggnad med ”ryggarna” mot ån. På andra sidan hade Anderson & Ström en cykelreparationsverkstad med Rylander som ansvarig. Det var ett vattenhål för dåtidens många pedalryttare, då ringslangarna luftfylldes medelst automatik. Det blev också en plats, förutom posten och ilgodset, där springpojkar ofta samlades. Högra sidan dominerades av ingången till Wäfveribolagets avlånga färgerianläggning, avdelning Viskaholm, som sträckte sig utmed vattnet. En liten kubikformad portvakt uppträdde här bestämmande och hade en respektingivande armbindel på sin grå uniformsrock under de hotande krigsåren. Hos honom lämnade jag varje dag ett antal exemplar och erhöll betalningen på fredagarna. I själva hörnet fanns en Texaco-mack med betjäning av olja och bensin, som under många år förestods av Sune Nilsson. Över macken hade ett fastighets-/arkitektkontor sina lokaler. Därefter låg restaurang Funk, ett långsträckt matställe med dämpad belysning och plyschmöbler. Anderssons glasmästeri och Sahlbergs Bil AB bildade slutet på kvarteret. Lilla Hotellet var beläget på andra sidan som avslutade med ett charkuteri mot Hallbergsgatan. På samma sida låg tidigare en bosättningsaffär och Skoglunds matsalar. Dessutom ett bageri, en damekiperingsaffär, en skobutik och A Isakssons fruktaffär. I hörnet mot Holmsgatan låg på andra våning kafé Vänhem. Över gatan fanns Gröndahls frisersalong i Skandinaviska Bankens fastighet. Där låg förut även Paraplymagasinet och Singers butik, numera utrymme för Bukettens blommor.
Tillbaka till högra sidan där den senaste SF-biografen Palladium igenkändes med sin höga minaret. Där kunde handlas förköpsbiljetter till samtliga SF-biografer, som under många år förestods av överste Erici. Jag tror att en av de tidigaste filmerna som visades där (och som jag såg) var Trollkarlen från Oz med Judy Garland. Men den som bäst genom åren fyllt biosalongen med ett enastående och suggestivt ljud var Anton Karas med sitt cittraspel i Den tredje mannen.
I samma byggnads hörn fanns då en radiofirma där familjens första radiomottagare inhandlades, en Stern & Stern Concerton. Butiken övertogs senare av Wahlströms musikinstrumentaffär.
På våningen ovanför fanns en dansrestaurang där bland andra Olof Sylmé med sin orkester spelade under flera år. När denna musik hade tystnat övertog en frireligiös församling lokalerna.
En av de dominerande restaurangerna i staden var länge Hotell Borås. Denna fick uppleva sin 100-årsdag och vid slutåret gästspelade bland annat Karl Gerhard. Förutom stora matsalen och kaféet var borden i Regnbågsmatsalen de populäraste. Mycket besökt var restaurangens sommarservering som i sin lummiga trädgård gränsade till biografen. Någon söndagseftermiddag gästade också regementets musikkår och gav konsert.
Men rivningsraseriet drabbade alla kvarter på denna delen av gatans högersida. Där låg tidigare Borås Damekipering vars lokaler övertogs av Sveabyråns åkeri, som även omsatte och gav lån på obligationer. Dessutom populära Kafé Libanon närmast Västerlånggatan. Runt hörnet, mot Teaterbron och Viskan, fanns Hedmans möbelaffär och ännu en droskstation som också blev offer för grävskoporna.
Över nämnda gata intog Nya Linnemagasinet en mångårig och central plats, men även ett antikvariat, en blomsteraffär och en järnhandel. På andra sidan kan Gustav Klaréns cigarraffär nämnas. Ägaren var en skicklig brottare men uteslöts (av ekonomiska skäl?) till olympiaden i Los Angeles 1932. Men boråsarna startade en insamling – och Klarén kunde resa och medverka i mattsporten, vilket resulterade i en bronsmedalj. Han blev givetvis åtskilligt hedrad och hyllad vid hemkomsten.
Över Österlånggatan före nya byggnaden fanns en bokhandel och i nästa hus låg Kafé Sqvantum, ett namn man aldrig glömmer. Wilhelm Rudells färghandel låg länge i en hörnbutik på andra sidan.
Vidare österut över Allégatan låg på vänster sida kvarteret Sleipner med ett enda sammanbyggt hus. Kanske mest känt för den stora ”Sleipnersalen” där sammankomster av olika slag kunde arrangeras. Åt citysidan hade Erik Larsson-Ander sitt charkuteri, där pappas äldsta syster var en av expediterna. Butiken nåddes från gatunivån på vardera sidan av långa trappor. I den stora byggnaden fanns på andra våningen en mjölkcentral. I gaveln mot Lilla Brogatan låg Otto Anderssons begravningsbyrå. Det minimala utrymmet fick därefter plats för en annan byrå, Reso. Den förestods av en långväxt herre vid namn Blom. Han arrangerade bland annat en veckovistelse till Hovenäset för vårt kamratgäng i slutet av 40-talet. Vaktmästare för hela kvarteret var Helge Andersson-Hellsten, en fotbollsspelare i Elfsborg på 20-talet.
På andra sidan låg Elektrofirman Magnet, där en av innehavarna var Gabrielsson. Västkustens fiskaffär (Otto Bjerling) hade här en av sina två butiker. Där syntes ibland långa köer bildas under krigsåren, då fiskebåtar trotsat minor samt annat hot och landat åtråvärd middagsmat i form av havets rikedom. Säkerligen ett behövligt tillskott för husmödrarna i ransoneringstiderna.
Det var en tid fylld av framförallt världsliga händelser, men även episoder och kontakt med intressanta människor. De flesta har nog idag lämnat scenen, men hjälpte mig några år att lätta min tidningsbörda. Möjligen har jag inte fått med alla gatans butiker och innehavare och kanske inte placerat några på rätt ställe, men det får skrivas på glömskans konto.
Arne O Augustsson
