Julnostalgi anno 1956
Bara ett råd innan det blir dags för julnostalgi .
Tror du på ett liv efter jul? Kör då inte som ett svin!
Det var på den tiden, 1950 talet då alla jular var vita.
Det var också på den tiden då bilar körde på så kallade radialdäck och utan dubb.
På den tiden fanns det också fattiga vägbanor. På salt alltså.
Varje julaftonsmorgon väcktes vi ungar tidigt. Klockan fem. Familjen satte sig i vår Volvo Pv 444.
Och sedan bar det av ut i den klara kalla vintermorgonen. Via en paus hos bekant där det dracks julmorgonkaffe körde vi vidare ut på östgötaslätten.
Stjärnorna lyste klara och i bilradion ( mono) inledde Nicke Lilltroll sin julafton.
"Mossa mossa på er alla människobarn" väste det läspande trollet med hes röst alltmedan stjärnorna började blekna och gryningen rodnade.
Det var i regel det sista man mindes av färden.
Den kändes evighetslång trots att det bara handlade om sex mil. En bit som man idag kör på trekvart.
Vi vaknade av skrapet, när pappa började skyffla undan snön på infarten till vårt sommartorp. Där skulle julen firas.
Visst hände det olyckor, bilolyckor kallade man dem på den tiden. Och ofta med så svåra följder som idag skulle leda till extralöp hos kvällstidningarna om det var i dag.
Men de var långt borta för en förväntansfull elvaåring som slumrade i en Volvo Pv 444 och drömde om Schucomobil i julklapp. En leksaksbil med ratt avtagbara hjul och en riktig kardanknut.
