Elin Thornberg: Elin Thornberg: ”18 000 i kö för ett 15 år gammalt spel”
”Ni tror att ni vill ha det, men det vill ni inte”.
Orden, som har citerats flera gånger de senaste dagarna, yttrades av World of Warcraft's exekutiva producent J. Allen Brack under spelmässan Blizzcon 2016 på frågan om man inte kunde tänka sig att släppa originalspelet på nytt. Svaret var nej. Något nysläpp skulle det minsann inte bli tal om.
Varför i hela friden vill någon ens ha ett nysläpp av ett 15 år gammalt spel? Med tanke på att Wow är ett MMORPG-spel, alltså ett massivt onlinebaserat rollspel, ser det inte ut som det en gång gjorde tack vare en hel armé av expansioner och uppdateringar. Det är inte bara själva spelsättet som har förändrats, nya klasser har tillkommit, den högsta nivån som spelare kan nå ligger på det dubbla från starten och alla kartor har omarbetats. Förändringarna har inte älskats av alla, och hänger du på spelforum i dag är det inte ovanligt att stöta på folk som använder den uttjatade frasen ”Det var bättre förr”.
Som ni vet talar pengar till slut alltid lite högre än ord, och tidigare i veckan släpptes äntligen det lite snyggare, men i stort sett samma gamla, spel som för 15 år sedan, på nytt. Precis som väntat vallfärdade miljontals människor tillbaka till den gamla spelvärlden – bara för att mötas av en vägg av andra hugade spelare som blockerade den virtuella vägen. Med många timmars kö som resultat.
Det är lite som när det under särskilda lönehelger är kö för att få komma in och handla på Ullared. Alltså bara för att få komma in i huset. Jag också. Jag står alltså och betalar 150 kronor i månaden för ett spel som jag måste köa en halv dag för att komma in på. Och jag är inte ensam. På sociala medier skriker ilskna köare ut sitt raseri, och de som väl tagit sig in efter flera timmar i kö är så rädda att bli utloggade att de skriver särskilda macron för att hålla sina avatarer inloggade även när de själva sover. Vilket så klart leder till ännu längre kötider eftersom ingen loggar ut. I onsdags stod jag sju timmar i kö innan jag till slut gav upp och valde en något mindre överbelastad server. Men det räckte inte. Väl inne i spelvärlden fick jag stå i kö igen – för att slå ihjäl motståndarna. En skenbart orimlig tillvaro och en fullkomligt absurd syn när orcer och troll, beväpnade till tänderna, står i en prydlig rad i väntan på att få döda en icke spelbar karaktär.
Att Blizzard har underskattat spelarnas engagemang över deras gamla spel är ett faktum som svider hårt för alla inblandade. Men det finns som tur är ljuspunkter i eländet som är Wow Classic just nu. För trots de långa kötiderna står folk kvar. Arga, men tålmodiga. Det säger något om nostalgins kraft. Och det finns trots allt något vackert i det.
