Råttorna går tillbaka till rötterna

Då smög de in en fiol på debutsingeln “Serenad i c-dur”, vilket får räknas som en dödssynd i genren. Det blev bara två singlar till, vilket innebär att “Utan titel” är trions debutalbum. Den tog alltså 40 år.

Men Mikael Karlsson, Martin Johansson och Claes Paulsson har inte rullat tummarna utan figurerat i konstellationer som Pigpie, Alice Under och Iguana Party.

Den svenska punken har en tendens att bli lite för generisk, efterrapande och nästan stoisk i sin jakt på äkthet. Lyckligtvis är Råttorna lite mer än den vanliga strategin med tre ackord och ett “one, two, three, four”. Det finns utsmyckningar, nyanser, variation och textmässigt innehåll bortom Sex Pistols, Black Flag och KSMB. Karlsson drar gärna ut på orden på ett sätt som låter hämtat från Thåström. Över huvud taget så låter Råttorna lite som ett amalgam av Rågsved-sonens alla inkarnationer. Till och med hans industriutflykt Peace, Love And Pitbulls från 90-talet går att spåra i både produktionen och frenesin.

“Mentalen” lånar friskt från “Ace of spades”, “Uppror” är uppdaterad Dead Kennedys och “Döda dom som går mot rött” är en fantastisk kampsång där Karlsson sjunger om att rädda alla kvinnor från beslöjat förtryck, samhällets ständiga smygrasism och politikers svek. “Du förbannar mig” är Pixies blandat med en släng av “Mr. Tambourine man”-melodin. Sångaren fräser fram textraderna med både själ och hjärta. Ibland är även refrängerna lysande. Som i “Pengar” där start/stop-effekten löper fullt ut och kastar om låten innan den går ner på lågvarv. Det är tajt, passionerat och vasst. Inte ett uns av trötthet eller slentrian. Det är bara att hälsa trion välkomna tillbaka med öppna armar.