Soccer Mommy blandar nattsvart ångest med glada melodier

Sophie Allison är en 22-årig sångerska från Nashville som skriver all sin nostalgiska, stora indierock själv. Hon slog igenom med sitt debutalbum “Clean” 2018, och har sedan dess turnerat med band som Paramore, Vampire Weekend och Mitski.

Hon förklarar namnet på albumet “Color theory” med att det handlar om tre färger: blå, gul och grå. Blå står för sorg och depression, gul står för mental och fysisk sjukdom och grå står för mörker, förlust och tomhet. “I cling to the dark of my room and the days thin me out or just burn me straight through”, sjunger hon på den hjärtskärande ”Circle the drain”, en låt om när du tappar allt, inte klarar att ta dig upp och livet blir en väntan på att slå i botten. “Scared the girl you love is rarely here at all” är en rad ur ”Up the walls” som handlar om att känna sig som en belastning för personer runt sig, men ändå behöva dem. “Sedate me all the time, don’t leave me with my mind” är en annan målande textrad från ”Crawling in my skin”.

I den över sju minuter långa ”Yellow is the color of her eyes” sjunger hon om att längta hem till sin mamma som är sjuk i cancer. Med små fraser beskriver hon knivskarpt ångesten och de mörka tankarna. Sophies röst är vacker i all sin enkelhet och gör låtarna stundtals nästan jobbigt intensiva, som i den starka grungerockiga ”Stain”, där hennes klara röst och en gitarr blir som en fysisk känsla.

Tvisten är att nästan alla låtarna, med de mörka texterna, är invirade i mjuk, somrig indiepop. Det är lätta melodier och en nostalgisk musikbild som känns som pop/rock från sent 90-tal till tidigt 00-tal. Det är lekfullt och skrämmande när hon lägger fram sina svartaste tankar till svävande gitarrslingor och glada, nästan trallvänliga, melodier.

Flera av spåren går dock i samma hjärtslags-takt och gitarren och hennes röst är grunden i samtliga låtar. ”Color theory” kräver en lyssnare som orkar ta sig under ytan och se det mörka och jobbiga, men också briljanta, där under.