Hanna Grahn: Hanna Grahn: Demokratin tappar andan när den behövs som mest
Efter ett par förtvivlade minuter knycklade jag argt ihop alla röstsedlar. Tog min väska och stegade ut ur vallokalen med frustrerade tårar i ögonen. Mitt förstånd sa mig en sak, hjärtat något annat, och där stod jag mitt emellan.
Det är längesedan nu, men det var vid ett av de föregående sju Europavalen som jag bara inte kunde bestämma mig. Det är idag åttonde gången vi i Sverige går till val antingen för att folkomrösta om EU/euron eller rösta till Europaparlamentet.
Jag börjar vänja mig, vi börjar vänja oss. Svenskarna blir allt mer positiva till EU, och valdeltagandet ökar för varje val som går. Vid senaste valet till Europaparlamentet var det över hälften av de röstberättigade i Sverige som gick och röstade, närmare bestämt 51,1 procent.
”Det är ett dilemma utan dess like, att demokratin så som vi känner den är knuten till plats eller territorium, medan de största problem vi står inför inte känner några gränser.”
Sverige ligger högt när det gäller valdeltagandet till Europaparlamentet, om man bortser från länderna med röstplikt, och ändå är gapet hisnande stort till valdeltagandet i riksdagsvalen i Sverige. Senaste låg det på närmare 86 procent. De många som röstar till riksdagen, men låter bli när det är EU-val borde vara något för forskare att dyka ner i.
Demokratin tappar andan, just när den behövs som allra mest. I valet till Europaparlamentet 2014 var det genomsnittliga valdeltagandet bland de 28 länderna drygt 42 procent, och det är sjunkande.
”Samtidigt befarar en majoritet befarar att EU faller sönder inom 10–20 år.”
Glappet mellan det mobiliserande i ett nationellt val, och ett val till Europaparlamentet skrämmer mig. Missförstå mig inte, jag propagerar inte för någon röstplikt, och valdeltagandet säger inte allt om vad som är möjligt att uppnå. Men det folkliga stödet för EU lämnar övrigt att önska. Och synen på EU är minst sagt spretig. Andelen som tycker om EU stiger. Samtidigt visar en undersökning med tusentals väljare i flera länder, gjord av den europeiska tankesmedjan European council of foreign relations, att en majoritet befarar att EU faller sönder inom 10–20 år.
Det är ett dilemma utan dess like, att demokratin så som vi känner den är knuten till plats eller territorium, medan de största problem vi står inför inte känner några gränser.
Väljarna har förstått detta. De frågor som väljarna rankar högst i EU-valet är alla frågor som måste lösas genom internationellt samarbete. Miljö, klimat och energi kommer först. Det visar en mätning gjord av Novus. På andra plats ligger brotts- och terrorbekämpningen och på tredje plats kommer migration och invandring.
”Inte sedan 80-talet har världen känts så otäck och framtiden så mörk.”
Det är sannerligen ett helt nytt Sverige som går till val idag. Förra gången det begav sig 2014 hade Europa ännu inte upplevt den värsta flyktingkrisen sedan slutet av andra världskriget. Greta Thunberg var då en vanlig liten flicka. Att hennes klokskap och flätor en dag skulle symbolisera en global klimatrörelse var det absolut ingen som kunde föreställa sig.
Terrordåden i Paris och Nice hade ännu inte inträffat. Ingen visste att högerpopulismen skulle fira nya triumfer i Europa och att torkan under sommaren 2018 skulle funka som en knastertorr och dammig ögonöppnare. Inte sedan 80-talet har världen känts så otäck och framtiden så mörk.
Tiden mellan murens fall i Berlin 1989 och Victor Orbáns inträde som premiärminister i Ungern 2010 framstår alltmer som en frihetlig parentes i Europas historia. Vad har Orbán med valet till Europaparlamentet att göra, tänker ni. Inget mindre än att han symboliserar ena kanten i det politiska fält som är Europa idag.
Hur gick det då i Göteborg den där valdagen när jag med tårar i ögonen kastade mig ut ur valbåset? Jag gick och åt pizza.
Efter det gick jag tillbaka – och röstade.
