Saga Ludvigsson: ”Fans är inte så bra på att hålla avstånd”

I sin pappas ombyggda motorrum som blivit täckt av ljudisolerande material och numer fungerar som studio har Saga Ludvigsson satt upp ett par vykort. De föreställer bland annat Hollywood Walk of Fame och ett par som gifter sig i solnedgången.

– Det är mina mål, att få en stjärna vore ju trevligt och att gifta sig någon gång. Det är bra att veta vad man siktar mot när något är svårt, säger hon och skrattar.

Sedan hon uppträdde på EM-finalen i handboll i slutet av januari har Saga spenderat mycket tid i studion, eftersom alla planerade spelningar, förutom Sommartorsdagarna, blivit inställda.

–Jag är glad att jag fick ha spelningen på Tele2 Arena innan allt började ställas in, säger hon.

Även om hon tycker det är kul att spela in sina låtar framför kameran så är saknaden efter publiken påtaglig.

–Det är svårare att prestera utan publik, man söker ju alltid efter deras reaktioner.

Årets sommarlov blir det första lediga sedan 2017, något som Sagas mamma Maria Ludvigsson försöker se det positiva i:

– Jag har försökt dra ned lite på tempot, det är viktigt att få vara ung och ledig också. Dessutom får vi mycket tid att vara i studion och öva på hur det är att leverera lika bra utan att det är 30 000 i publiken.

Saga fyller i:

– Jag tycker det är tråkigt att så mycket är inställt! Men jag har ett jätteroligt projekt på gång som jag inte får berätta om än, så det är inte så att det är helt dött.

Förutom bristen på publik vittnar Saga om svårigheterna att få till inspelningsdagar och musikvideos när alla involverade måste känna sig helt friska på precis rätt dag. Dessutom är fansen inte alltid så bra på att hålla avstånd:

– Folk som vill komma fram och ta kort kommer ofta lite nära. Det är ju jättekul att folk vill prata och hälsa, och mysigt när folk vill kramas i vanliga fall, men kanske inte just nu.

Till torsdagens konsert utlovar hon mycket glädje och en blandning mellan ”mer och mindre ös”. När hon ska välja sitt favoritminne från de tidigare Sommartorsdagarna så är det återigen publiken som kommer på tal:

– Jag minns ett år när publiken sjöng med så högt att jag hade svårt att höra mig själv. Det var riktigt kul!