Spel ett av barnens stora intressen - men hur mycket är okej?

– Det är så otroligt stillasittande, säger Ulrika Elofsson.

Pierre Rosengren och Ulrika Elofsson spelar varken dataspel eller tv-spel. Det gör däremot deras tre barn, fast på olika sätt.

Hugo som är tretton spelar Xbox, mest online i lag med andra spelare. Liv som är nio spelar spel i en community på nätet. På samma sajt är också många av hennes kompisar från skolan medlemmar.

Hugo har sin Xbox på sitt rum och Liv har en egen dator, men Nils som är fyra år har inga egna spel. Däremot spelar han gärna på sin pappas iphone och ipad.

– Han har lärt sig själv hur man hanterar spelen och har blivit otroligt snabb på det. Han kan lära mig, säger Pierre.

Familjen har testat olika metoder för att begränsa speltiden. Max två timmar per dag var en metod, inga spel före klockan sex på kvällen var en annan, en helt spelfri dag i veckan var en tredje.

– Det brukar fungera ett tag, men sen blir det att man glömmer bort och så faller det. Men vi ska nog ta tag i det där med begränsningar igen nu när höstrutinerna kommer igång, säger Ulrika.

Hon tycker att det ofta blir för mycket spelande för barnen.

– Det är så otroligt stillasittande. Särskilt för Nils som bara är fyra år, han borde springa och hoppa, inte sitta still och spela. För mig är hälsa och rörelse en så viktig värdering, säger Ulrika.

– Spelen har blivit mer lättillgängliga nu, det är så lätt för ett litet barn att hantera en pekskärm. Man ser ju också att många appar till telefonen och läsplattan är riktade direkt till små barn, säger Pierre.

Samtidigt kan det också vara bekvämt att låta barnen spela, om man som vuxen har något viktigt att göra. På långa bilresor är spelen också bra att ha.

– Men ibland blir det nästan slagsmål om telefonen och ipaden. Det har hänt att vi har satt timern för att det ska bli rättvist, säger Ulrika.

– Men jag tycker att det är skönt när vi är borta, till exempel på semester. Då blir det ju automatiskt spelfritt, tillägger hon.

– Varför är det skönt? Vi stör väl inte när vi spelar, säger Hugo.

Spel har blivit ett av hans största intressen, och samtidigt en social grej. Samtidigt som han spelar håller han kontakt med kompisar via sms och facebook, och han har lärt känna nya vänner via spelet. En av dem, en kille från Småland, har han träffat på riktigt.

Men syskonen Rosengren rör på sig en del ändå, eftersom de är aktiva i olika idrotter. Och Hugo, som är tretton, tycker att det borde räcka:

– Om man tränar och sköter skolan förstår jag inte varför man ska behöva begränsa speltiden, säger han.

– Om vi ska ha spelfria dagar tycker jag att vi tar det på måndagar. För då tränar vi och då hinner vi inte spela i alla fall, instämmer Liv.