Annons

Så snidas en hantverksträff

Den samiska kulturen stod i centrum i Ulricehamn i går.
Ulricehamn • Publicerad 9 november 2008
Mor Britta Pettersson passade på att höra dottern Ann-Chatrin Holmberg berätta om den samiska historien och kulturen.
Mor Britta Pettersson passade på att höra dottern Ann-Chatrin Holmberg berätta om den samiska historien och kulturen.Foto: Göran jakobsson
Morgan Andersson, Ulricehamn, i färd med att tälja herden till Ulricehamns kyrkas julgrupp.
Morgan Andersson, Ulricehamn, i färd med att tälja herden till Ulricehamns kyrkas julgrupp.Foto: Göran Jakobsson
Höstmöten besöktes av många folkdräktsklädda damer. Här hälsar Berit Alsing, i Kindsdräkt, och Barbro Sjölin, i en äldre dräkt hennes mamma sydde 1920 som 16-åring.
Höstmöten besöktes av många folkdräktsklädda damer. Här hälsar Berit Alsing, i Kindsdräkt, och Barbro Sjölin, i en äldre dräkt hennes mamma sydde 1920 som 16-åring.Foto: Göran Jakobsson

Ann-Chatrin Holmberg från Ulricehamn är same och hon berättade om och visade prov på den kultur hon har rötterna i. Men det handlade också om hemslöjd i olika former.

Det var rena folkrusningen till Fiskestugan vid Åsunden i går. De sju häradernas hemslöjdsförening höll i samarbete med Ulricehamns vävstuga höstmöte.

Annons

De många besökarna kunde se flera hantverkare i arbete. Mest iögonfallande var nog träsnidaren Morgan Johansson från Ulricehamn, som hade fullt upp med att snida en herde.

– Han ska tillsammans med bland annat de tre vise männen stå i Ulricehamns kyrka under julen. I fjol blev Josef och Maria med Jesusbarnet klara och stod framme i kyrkan. Nu kompletteras gruppen så att den omfattar sammanlagt nio figurer, säger han.

Tidsödande arbete

Morgan Andersson berättar att det tar lång tid att skära ut en figur som dessa.

De görs i lind och om han får jobba ostört hela dagarna tar det 3–4 veckor att få en klar.

Ulricehamnsbygden är ju känd för sitt en gång så viktiga bleckslageri. Men det finns folk som fortfarande behärskar tekniken, bland annat Kennet Olsson och Holger Klasson, som tillverkade pepparkaksmått.

Öppet hus

Det var mycket mer som visades. Och i nämndhuset hade Ulricehamns vävstuga öppet hus med flera väverskor i arbete. En tipspromenad sammanknöt de båda lokalerna.

Trots allt var det nog same-kulturen som lockade mest. Ann-Chatrin Holmgren är uppväxt i Lannavaara i Kiruna kommun på 1970-talet. Det samiska fanns med i allt då, utom att mamma Britta inte talade samiska med barnen då de var små.

– Det var inte fint med samiska och lapp var som ett skällsord. Mamma ville helt enkelt inte utsätta oss barn för det.

Annons

Men attityden till minoriteterna har förändrats och med den synden på det samiska arvet. Och samerna ser sig själva alltmer med aktning och är stolta över sitt ursprung.

Ann-Chatrin Holmberg började själv använda kolt vid högtidliga tillfällen då hon var i övre tonåren. Och idag tar hon ofta på sid sin Karesuandodräkt vid skolavslutningar, bröllop, dop och liknande händelser.

Samisk historia

Det var mycket intressant Ann-Chatrin hade att berätta om samernas historia och kultur. Själv bor hon med make och två söner i Ulricehamn, men hennes mamma Britta Pettersson bor kvar i Lannavaara. Dagen till ära fanns även mamman på plats i Ulricehamn och Fiskestugan på lördagen.

För att ytterligare späda på den samiska känslan serverades renklämma till det obligatoriska kaffet.

Göran Jakobsson
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons