Järnåldersliv i modern tid

I helgen är det järnåldershelg där med allehanda aktiviteter och annat kul.

Ett besök i Ekehagens forntidsby är som att fördjupa sig i en spännande historiebok. Besökarna blir lätt en del i historien genom allt man kan göra. Man paddlar i stockbåtar, hygger med benyxa, skjuter pilbåge och liknande.

Sedan har man dessutom specialarrangemang där man sätter fokus på speciella tidsepoker.

Resurserna räcker inte till att hålla på riktigt aktivt med allt på samma gång. Därför gör man olika kraftsatsningar.

Nyss var det en stenåldersvecka som genomfördes. Och nu i helgen är det alltså järnåldern man satsar på.

Det är mycket besökarna får titta närmare på och i de flesta fall själva pröva på.

Middag lagas i så kallad kokgrop.

Det blev gädda med rotfrukter vid BT:s besök och det var faktiskt riktigt gott. Och deltagarna kunde inte bara smaka utan de fick också vara med att göra i ordning det hela som att skära rotfrukter och liknande.

Smycken för järnåldersdam

Anna-Sara Sigfridsson är praktikant i forntidsbyn och hon visade hur man bakade bröd. I degen använde hon mjöl av säd man då odlade, korn och råg, honung, salt och torkade blåbär. Brödet gräddades i små platta kakor över glöden från den öppna elden.

– Jag fuskar lite idag och använder färgigt inköpt mjöl. Men det är sådant man hade på järnåldern. Och även det andra hade man tillgång till då. Brödet blir riktigt gott, konstaterar hon.

Att det blir gott kunde besökarna konstatera. Det fanns med på det uppdukade buffébordet, där även soppa, färskost, smör och torkad gädda fanns att smaka på.

Men det var inte bara mat järnålderns människor gillade. De smyckade sig gärna också, särskilt kvinnor. Då var glaspärlor en viktig del.

En sekund räcker

Under järnåldern dyker de första glasföremålen upp i det nordiska fyndmaterialet. Under senare delen av järnåldern, 700–1000 e?Kr finns rester av inhemsk produktion av glasföremål.

Främst användes importerat råglas eller lasskärvor från krossade dryckesglas och liknande.

Under järnåldershelgen visades hur man smälte glasmassa och formade glaspärlor. Ett svettigt och svårt hantverk. I ugnen var det upp till tusen grader varmt och i ugnsfönstret, där man jobbade, 600 grader.

– Det gäller att sakta kyla ner pärlorna så att de inte spricker. Bara någon sekund i den normala luften räcker för att misslyckas. De måste snabbt ner i en specialugn, där de svalnar under ett dygn, säger Nina Pettersson, som tillsammans med Anna Persson visade glaspärlstillverkning.

Visade hur man stred

Givetvis visades också hur man på primitivt sätt kunde framställa järn och hur man smidde det. Och Västgöta Hird visade tidstypisk stridsteknik och de vapen man använde.

Lärorikt och spännande var besökarna överens om, inte minst barnen.