Vården brast för Hannah

Hannah Parnén började skada sig själv redan som barn. Men när hon väl sökte vård hamnade hon i en återvändsgränd och problemen förvärrades. - Utan stödet från mina anhöriga tror jag inte att jag hade levt i dag, säger hon. Hannah Parnén var i 25 års tid svårt sjuk i självskadebeteende och ätstörningar.(TT)

Publicerad 1 september 2015

Hannah Parnén var i 25 års tid svårt sjuk i självskadebeteende och ätstörningar.

När hon flyttade hemifrån blev situationen akut och en kompis fick henne att söka vård. Men där hamnade hon i ett moment 22. Hon fick inte vara kvar i ätstörningsvården eftersom hennes självskadebeteende var för allvarligt. Men hon fick inte gå i behandling för självskadebeteendet eftersom hon hade för låg kroppsvikt.

””

Annons

Blev värre

Under åtta år snurrade hon runt inom psykiatrin. Trots att hon under långa perioder var inlagd accelererade hennes självskadebeteende till en början, delvis på grund av att hon inte fick rätt bemötande.

””

I stället var det hennes anhöriga som fick henne att återvända till livet.

””

Mer effektiv

Hon kom till slut till ett behandlingshem som kunde hantera hennes olika problem och ge kontinuitet. Sedan drygt fem år tillbaka är hon frisk. Det är med tudelade känslor som hon ser tillbaka på tiden inom psykiatrin.