Högskolors tystnadskultur ger få anmälningar

Bara tre fall av personalärenden gällande sexuella trakasserier och övergrepp har rapporterats in bland tio av landet största universitet och högskolor, enligt en genomgång som TT gjort.

Samtidigt vittnar många kvinnor i #akademiuppropet om trakasserier, och forskare uppskattar att minst 15 procent av kvinnorna utsatts.

Stryptag på doktorand

"En kvinnlig doktorand på universitetet där jag jobbade fick â??horaâ?? skrivet i blod på sin kontorsdörr av en kollega och en annan doktorand blev tryckt upp mot väggen i ett stryptag av en manlig professor för att hon med mycket goda resultat beforskat ett område som han â??eventuellt tänkt beforskaâ??", berättar en kvinna i uppropet.

Petra Angervall, som forskar om genus och karriär i högre utbildning vid Göteborgs universitet, tror att de flesta kvinnliga forskare i den akademiska världen upplevt kränkningar, åtminstone genom att ha blivit åsidosatt eller markerad på grund av sitt kön.

Svårt att förändra strukturer

Angervall är övertygad om att mörkertaket är enormt och hon tror att universitetsvärldens svårförändrade stukturer är en orsak till problematiken. Forskare har sina vänner och relationer på arbetet, och det privata och formella flyter ihop.

Anneli Häyrén är utredare och genusforskare vid centrum för genusvetenskap vid Uppsala universitet. Hon säger att anledningen till att så få anmälningar görs är att man inte vågar.

Den som kränker har ofta en stark ställning, med viktiga nätverk och som drar in forskningspengar, medan den som blir kränkt ofta inte har det, vilket gör att chefen drar sig för att utreda situationen, enligt henne.

Utredningarna tenderar också att läggas ner eller fokuserar på att bortförklara händelser, eller slå hål på anmälarens berättelse. En orsak är maktstrukturerna, bland annat roterande chefskap

För att komma tillrätta med problemet skulle en oberoende utredningsfunktion behöva finnas, liknande den för internrevision.

Få anmäler

Häyrén är inte så förvånad över berättelserna i uppropet.

Angervall tror att de flesta vet vart man ska vända sig om man har ett problem och att det ofta finns handlingsplaner och policydokument, men att det inte betyder mycket i praktiken. Tystnadskulturen gör att få anmäler. Hon tar relationen mellan handledare och doktorander som exempel:

TT