Poppe: "Vi håller redan på att glömma"

"Ni kommer aldrig att förstå. Lyssna bara på vad jag säger." En ung kvinna tittar rakt in i kameran. Hon vänder sig lite, avslöjar en headset-sladd och börjar, samtidigt som kameran, att röra sig mot en tältplats i en skogsglänta. Kaya, som hon heter, avslutar samtalet till sin mamma och möter en klunga ungdomar som precis har nåtts av den smått overkliga nyheten om en explosion i centrala Oslo. De vet ännu inget om vad som snart ska ske, om den terrorattack som för alltid ska förändra deras liv men också chocka hela omvärlden med sin brutalitet.

"Konstens uppgift"

I filmen "Utøya 22 juli", som får biopremiär på fredag, har den norska storfilmsregissören Erik Poppe gjort ett försök att få publiken att verkligen förstå hur det gick till när Arbeiderpartiets ungdomsförbund, AUF:s, sommarläger attackerades av Anders Behring Breivik.

Berättelsen i filmen bygger på fakta men är helt fiktiv, av hänsyn till alla drabbade. I en enda (enormt komplex) tagning får vi följa hur Kaya och de andra kämpar för sina liv på ön under de exakt 72 minuter som terrorattacken varade.

Fokus på offren

Perspektivet är deras och gärningsmannen förekommer endast glimtvis, på håll. Filmen innehåller inte så mycket våld, egentligen. Men den är en känslomässigt brutal upplevelse där inte minst ljudet av skott hela tiden ligger som en matta över bilderna på de panikslagna barnen.

TT: Hur har de överlevande och anhöriga reagerat på filmen?

TT: Varför är det så viktigt för dig att göra detta?

Erik Poppes förhoppning med filmen är att debattklimatet, som han beskriver som mycket kyligt i Norge och resten av västvärlden, ska bli bättre och i förlängningen kan förhindra att något liknande händer igen.

TT