Konstduo på tvärs mot god smak

I 50 år har Gilbert och George hållit fast vid både sina prydliga kostymer och sitt storvulna bildspråk. Det ikoniska konstnärsparet är en levande installation som vill skapa konst på tvärs mot god smak, homofobi och medelklassens rynkade ögonbryn.(TT)

Publicerad 7 februari 2019

Mitt emellan enorma rutmönstrade bilder, erigerade penisar och stiliserade bajskorvar sitter Gilbert Prousch och George Passmore i likadana diskreta kostymer och matchande, färgglada slipsar, på Moderna Museet i Stockholm.

””

Duon stannar helst hemma i London, i samma hus som de köpte 1968, på en tvärgata till det mångkulturella Brick Lane. Ändå är de tydligt upplivade av att vara i Sverige, omgivna av sitt livsverk. "Som ett eget universum", slår de fast och beskriver konsten genom att säga vartannat ord i en ramsa:

””

Blev konsten själva

I över ett halvt decennium har paret påverkat konstvärlden. Med utställningar som "The naked shit pictures" och "Blood on piss" ratades de av konsthandlare som inte ville ha snusk och sperma på väggarna - men de säger sig få mycket kärlek från den konstovana allmänheten. Oftast lyfts deras generella bildspråk fram snarare än enstaka verk. Inte heller de själva vill prata om favoriter: "de är inte gjorda ännu", konstaterar de pillemariskt.

””

Duon möttes som unga konststudenter på S:t Martins School of Art i London. En omedelbar samhörighet uppstod. De var båda fattiga krigsbarn och förenades i antipatin mot den bortskämda medelklassen och den exklusiva, "goda smaken". 1969 poserade de själva som statyer, i "The singing sculpture" och sedan dess dyker de upp i de flesta av sina verk.

””

Livet är konst

För Gilbert och George är konsten livet. Och omvänt: deras liv är konst. De har skalat bort allt som inte fyller just detta syfte. Därför är deras vardag inrutad i strikta rutiner. De äter varje dag på samma restaurang. De har inget kök och det enda de köper i matväg är gigantiska burkar med snabbkaffe.

””

Redan 1969 formulerade de "skulpturernas lag", om vikten av att vara trevlig, välklädd, lugn. De skapade en gemensam identitet på tvärs mot hippievindar och den vänsterliberala politiska samtiden.

””

Fortfarande tabu

Deras fiender har svetsat dem samman. Människor har stått utanför parets utställningar och skrikit "Sodom och Gomorra!". Och de konstaterar att attackerna på homosexuella fortsätter. Många länder skulle inte ens kunna visa utställningen, framhåller George.

””

I senare verk hetsar duon mot religioner. Mångfaldssamhället gillar de däremot, de brister ut i unison lovsång över att deras stadsdel rymmer så många nationaliteter. Men de menar att religionerna hämmar människors utveckling. I nya bildserien "Darwin day" har de börjat ge sig i kast med ämnet.