Knausgård ogillar svensk självcensur

Naiv, kallar han sin roman i dag. Inför det filmmanus på boken som han jobbar med, försökte han läsa om den, men utan att lyckas.

"Ett monument över manlig skam" skrev hans norska förläggare i baksidestexten. För Karl Ove Knausgård 1998 kom det som en överraskning att han skrivit om just det, om en tematik som skulle räcka till ytterligare 4 000 sidor många år senare.

När "Ut ur världen" gavs ut i Norge fick han, som förste debutant någonsin, det norska kritikerpriset och långt mer uppmärksamhet än han klarade av. När den nu kommer i svensk översättning är det som en retroaktiv ingång till hans författarskap, och för läsare som redan varit "backstage".

Påverkad

Den som läst "Min kamp" kan se hur författarens tid som 18-årig lärarvikarie i Nordnorge, inklusive svärmeriet för en högstadieelev, ekar i den roman han skrev tio år senare. Läsningen blir om inte en helt annan så i alla fall påverkad.

"Ut ur världen" är berättad utifrån den djupt problematiske huvudpersonens perspektiv, lärarvikarien Henrik Vankel, 26 år, som förför sin 13-årige elev, Miriam. Övergreppet, och Henriks besatthet, upptar inte på långa vägar den största delen av romanen, men är det som binder ihop den och ger den nerv. Den delen skrev han sist, först efter den om Henriks uppväxt, och först efter några veckors plågsamma överväganden.

13-åringarnas funktion

"Litterär pedofili" dundrade Ebba Witt-Brattström i Dagens Nyheter i våras där hon ifrågasatte de stumma 13-åringarnas funktion i litteraturen. Karl Ove Knausgård skrev ett långt svar i affekt där han försökte förklara romanens bevekelsegrunder men där han också beskrev den svenska debatten som enögd och Sverige som "cyklopernas land".

Ångrar du något i ditt debattsvar?

Så Sverige är fortfarande cyklopernas land?

Men du är också en uppburen författare som har fått en position?

TT