Jonas Bonnier ger röst åt helikopterrånarna
När Jonas Bonnier erbjöds att skriva om det så kallade helikopterrånet kände han inte ens till händelsen. Hans agent Niclas Salomonsson hade just påpekat att hans nyss avslutade roman inte var kommersiellt gångbar. I stället frågade han om Jonas Bonnier ville träffa rånarna bakom ett av Sveriges mest uppmärksammade brott.
Han nickade intresserat - och läste på i smyg över helgen.
””
Här var han vd mellan åren 2008 och 2014. Därför skickades manuset in till förlaget utan hans namn, och antogs anonymt.
Hollywoodfilm
Ramberättelsen är välkänd. Tidigt på morgonen i september 2009 gick larmet i Västberga i Stockholm. Rånarna anlände via taket i en helikopter, och tros fräckt ha flugit iväg med 39 miljoner kronor, framför polisens ögon. Brottet involverade en lång kedja av människor, bombattrapper vid polisens helikopter, väganglar som stoppade polisbilarna och inställda JAS-plan.
””
Kriminalböcker har aldrig "triggat" honom. Ändå var agentens idé inte helt långsökt: Jonas Bonnier har länge velat skriva för film. Och nu har filmrättigheterna sålts till Netflix och skådespelaren Jake Gyllenhaal.
Men varför detta romantiska skimmer över ett rån? En förklaring är medierna, tror Jonas Bonnier.
””
Ska bli rätt
Är han då själv rädd för att förhärliga brottet? Nej, han vill berätta om rånarnas mänskliga sidor. Han skriver semidokumentärt, om Michel Maloof, som försöker sälja säkerhetsväskor. Småbarnspappan Sami blir blåst när han försöker tjäna pengar lagligt, på att sälja räkor.
””
I ett femtiotal timmar intervjuade han rånarna om allt från deras favoritdrinkar till hur gul sprängdeg fungerar, men utan att ställa frågan på allas läppar: var pengarna är. Alla fyra var olika men samtidigt välformulerade och med god självdistans. Rånarna är tackade med sina riktiga namn - men de är ändå romangestalter, understryker författaren. Han valde deras perspektiv eftersom det saknades, vilket rånarna antagligen också tyckte.
””
Två världar
Företagsreferenser och litterära funderingar om vartannat. Steget mellan de två världarna var aldrig särskilt långt för Jonas Bonnier, som skriver "365 dagar om året". Kanske låter det konstigt, funderar han. Men pressen och arbetsbördan är lika stor.
””
För en person som säger sig vara "manisk" räckte fem år som chef. Av samma anledning passar det honom att varje bok är en nystart. Han brukar säga att "skuld" driver honom att arbeta hårt - hans namn förpliktigar. Men egentligen är motivationen snarare en "evig spiral av hybris och besvikelse", tror han, där övertygelsen om att vara ett geni förbyts i en känsla av misslyckande när boken är klar.
””
TT
