Ishiguro manar till självreflektion

Vi uthärdar i stället för att fly eller bryta oss loss. Om allas vårt rutinbundna liv och vardagliga fängelse handlar flera av Kazuo Ishiguros romaner. Nu har han kommit till Stockholm för att ta emot Nobelpriset i litteratur.(TT)

Publicerad 6 december 2017

Även om han är en tillbakadragen författare svarar han vältaligt och generöst på frågorna under onsdagens presskonferens i Börssalen i Gamla Stan. Ovanligt många japanska journalister är på plats och Ishiguro är förstås medveten om det japanska jublet över hans Nobelpris.

””

I ständig hast

Annons

"Mina romaner handlar om att kasta bort sitt liv", förklarade han frankt i en intervju i Dagens Nyheter 1996 efter att "Den otröstade" hade kommit ut. Romanen, en Kafkaliknande ångestdröm skildrar en pianist, Ryder, som trots ett liv i ständig hast, aldrig ens lyckas genomföra konserten som är anledningen till hans resa. Ishiguro skrev den efter sitt stora genombrott med "Återstoden av dagen" och gissningsvis vävde han in mycket av det obehag han själv känner inför författarturnéer och inför att okända människor tror sig veta vem han är, framhåller Yukiko Duke, kritiker och redaktör för Vi läser.

””

Kollektiv kamp

Inget på presskonferensen tyder på att så blir fallet. Nobelpriset talar han om som en symbol för en mänsklig kollektiv kamp, något som vi har behov av särskilt i dag då en "väldigt negativ stämning och atmosfär spridit sig i väst".

Inte ens frågorna om turbulensen kring Svenska Akademien gör honom svarslös. Han ser ingen anledning att ifrågasätta Akademiens integritet, och betonar i stället att metoo-kampanjen framför allt handlar om de sexövergrepp kvinnor utsatts för av män.

””

Dagens klassamhälle

Många människor i hans romaner lever i sin lilla privata sfär utan att se den som en del av en större framhåller han. Den plikttrogne och självförnekande butlern Stevens i "Återstoden av dagen", genom Anthony Hopkins filmtolkning Ishiguros mest kända huvudperson, är ett exempel på det. Men även om Stevens framhärdar i sin begränsade 1950-talstillvaro handlar berättelsen kanske ännu mer om det klassamhälle Ishiguro ser runt omkring sig i dag.