Ilon Wiklands flykt blir opera

Ingens tillvaro är lätt, allra minst barnens, konstaterar tecknaren vars bilder har definierat den efterlängtade syrenbersåidyllen för oräkneliga Astrid Lindgren-läsare. Men Ilon Wiklands lekande barn har ögon som kan rymma både sorg och svärta.

Den som läst hennes bok "Den långa långa resan" glömmer den aldrig. På lördag väntar urpremiären på Kungliga Operan i Stockholm av operan baserad på bilderboken som Ilon Wikland gjorde 1995 tillsammans med textförfattaren Rose Lagercrantz.

"Är jättenyfiken"

Johan Ramström har komponerat musiken och Sigrid Herrault har skrivit librettot.

När Ilon Wikland till slut tecknade sin mest personliga bildberättelse var det på trägen uppmaning av förläggaren Dorotea Bromberg. Den gången landade boken i ett Sverige präglat av Balkankrigets flyktingströmmar. Operapremiären 22 år senare äger rum i ett land där de ensamkommande flyktingbarnens framtid är osäker.

Hunden skjuten

Bokens flickunge har föräldrar som helt lämnat henne bakom sig, hon bor först hos mormor och sedan hos farmor och farfar i ett Estland i krig. En vallhund är hennes bästa vän, men soldaterna skjuter den. I verkligenheten var det ännu värre. Hunden blev först skjuten i tassen och senare en gång till.

Ilon Wikland kom till Sverige som 14-årig ensam båtflykting våren 1944.

Tillvaro i färg

För bokens Ilon bleknar världen efter att hon kommit till Sverige. Djupt deprimerad hamnar hon på sjukhus. Räddningen blir en omhändertagande faster som kommer med pastellkritor och nytt hopp. Tillvaron får plötsligt färg.

Även för den unga Ilon Wikland var tecknandet och kreativiteten en räddning.

I dag är hon 87, har mjukdjur på trappstegen och arbetar bäst på lördags- och söndagsförmiddagarna. Hon sätter på radion och lyssnar på klassisk musik.

TT