Förlöst genom tecken

Mer än en gång har den brittiska dramatikern och regissören Nina Raine fått höra att utgångspunkten i hennes rappa pjäs inte är realistisk. Frågan om varför Billys föräldrar varken lärt sig själva eller sin nu vuxne son teckenspråk löper genom hela pjäsen, och nog skulle väl ändå varje förälder till ett dövt barn se till att lära sig tala med händerna?

Inte om man får tro Nina Raine.

"De lyssnar inte"

Billys mamma har i stället, av kärlek och i största välmening, tragglat läppläsning med sonen under hans uppväxt, allt för att han ska klara sig i de hörandes värld. Övriga familjemedlemmar har mest ägnat sig åt sig själva. Trots att de är språkmänniskor, fadern studerar till och med kinesiska, och ytterst vältaliga är de mindre bra på kommunikation.

Befriad genom språket

I "Klanen" sätts allt på sin spets när Billy tar hem sin nya flickvän på middag. Hon har lärt honom teckenspråk.

Vilka är bäst på att kommunicera?

Tecknandet är också teatraliskt och vackert?

"Klanen" spelas på Dramaten från den 12 augusti.

TT