Filmrecension: Ett päron till farsa - nästa generation
På 1980-talet var det Chevy Chase som fraktade runt en ofta motsträvig familj på diverse strapatsrika semestrar. Han spelade den inte helt övertygande patriarken Clark Griswold i tre små pärlor till välsnidade satiriska humorklassiker (ok, egentligen var det fyra gånger men det sista Vegas-äventyret från 1997 kan vi väl bara glömma bort).
32 år efter den allra första semesterresan är det dags för en ny generation Griswold att packa bilen och ge sig ut på äventyr. Den numera medelålders Rusty (Ed Helms) axlar sin fars ambitioner om att ge familjen ett oförglömligt och enande semesterminne. Det börjar sådär, frun och de två sönerna börjar le ansträngt redan vid mötet med den fullständigt opålitliga albanska hyrbilen. Och precis som förr går det mesta åt skogen på vägen till det mytomspunna Wally World.
Om man är på sitt mest fnissiga humör kan man ha roligt redan vid förtexterna, som består av ett montage av riktigt misslyckade familjebilder. Sedan följer några självmedvetna blinkningar på temat uppföljarfilmer, flirtar med fansen till de gamla filmerna och en hårt prövad semester, i en film som fortsätter att driva med bilden av den amerikanska helyllefamiljen.
Det bjuds inte på någon spjutspetshumor men det blir aldrig tråkigt. Förutom när Chevy Chase och Beverly D'Angelo dyker upp och stannar tiden i några scener. Humor är färskvara, vilket blir plågsamt tydligt. Som tur är bjuder resten av ensemblen på prima fånerier. Rutinerade Christina Appelgate glänser i mammarollen. Dynamiken mellan de två sönerna, den äldre pretentiösa drömmaren och den yngre hemska mobbaren, lyfter filmen. Chris Hemsworth som välhängd, konservativ kändismeteorolog piggar också upp. "Ett päron till farsa - nästa generation" är kanske ingen framtida humorklassiker. Men för att vara en skamlöst fantasilös uppdatering av en tidigare filmsuccé är den ändå förvånansvärt kul.
TT
