Eric Bibb sjunger migrationens blues

Miljontals afroamerikaner lämnade segregation och misär i den amerikanska södern när bluestrubaduren Eric Bibb växte upp i New York. På nya skivan "Migration blues", drar han paralleller mellan deras situation och dagens flyktingrörelser mot Europa. Själv har han bott över hela världen och ser sig numera som en "världsmedborgare".

35 skivor

Det var på 70-talet som Eric Bibb slog sig ner i Sverige. Här är han relativt okänd, även om han turnerar världen runt med sina gitarrer. Trots att han växt upp med bluesen - och spelade gitarr redan som 8-åring - var det i Paris han fann sin egen väg in i musikgenren, via ett möte med Mickey Baker. Genom åren har det blivit fler än 35 skivor.

Hans son, skådespelaren och dansaren Rennie Mirro, tyckte att det var dags för svenskarna att höra pappans berättelse. Föreställningen "Tales from a blues brother" har premiär på Rival i Stockholm 12 maj och handlar om Bibbs personliga resa. Ola Lindholm har skrivit manuset.

Medborgarrättsrörelsen

Hans berättelse börjar i 50- och 60-talets USA. På ett foto syns fadern Leon Bibb under den kända marschen till Selma i delstaten Alabama, där Martin Luther King krävde lika rättigheter för svarta människor. Vid faderns sida står storheter som Harry Belafonte och Joan Baez.

Med skrönor och bluessånger, både sina egna och andras, vill Eric Bibb ta publiken tillbaka till rasmotsättningarnas tid i USA. Han påminner om hur svårt det har varit för svarta att betraktas som jämställda medborgare där. Och nu har läget förvärrats igen.

Musiken enar

Även i Sverige upplever Eric Bibb att klimatet har hårdnat. Den varma famn och trygga fristad han fann på 70-talet har blivit kallare. Men om han har en mission så handlar den om att föra människor närmare varandra, med musiken.

TT