Djärv föregångare från start
"Så jag nådde en punkt där jag inte behövde översätta noterna; de gick direkt till mina händer".
Så skrev amerikanska Francesca Woodman på en av sina bilder redan 1976. Hon var 18 år och hade fem år kvar att leva.
Bilden föreställer just hennes händer som trevar uppför en sliten vägg, medan kroppen döljs bakom en gammal lös tapet. Meningen inleder även katalogen till Moderna museets och Anna Tellgrens stora utställning "Om att vara en ängel".
Historisk
Bristen på erkännande från konstvärlden har framförts som en av anledningarna till att den unga konstnären tog livet av sig 1981, precis på randen till en ny guldålder inom fotokonsten som skulle inkludera Cindy Sherman och Robert Mapplethorpe och i allra högsta grad göra även Francesca Woodmans bilder till konsthistoria. I dag är hon en självklar föregångare i gränslandet mellan det dokumentära och konstnärliga, konstaterar kurator Anna Tellgren som fått möta idel glada tillrop under sitt arbete med utställningen.
””
I extas
Just änglar är ett återkommande motiv, men Francesca Woodmans änglar tycks leva på jorden, ibland i extas, ofta med bar överkropp och nakna bröst. Mystiken är tätare i andra motiv, som i serien "House" där kvinnokroppar rör sig in eller ut ur väggar och tapeter som vore de illustrationer till Maria Gripes roman "Agnes Cecilia".
””
Oftast använde hon sig själv som modell, men utan att visa ansiktet. Det intima tilltalet förstärks av det lilla bildformatet. Som betraktare måste man ställa sig nära, vilket ger en känsla av exklusivitet, av att visuellt gå in i bilden.
Med tanke på att en stor del av de efterlämnade bilderna är studentarbeten har nästan alla som skrivit om Francesca Woodman frågat sig hur hon kunde var så konsekvent och konstnärligt mogen, konstaterar Anna Tellgren. Även om tematiken, liv, död och kärlek, speglar en ung människas känsloliv är gestaltningen allt annat än naiv eller romantisk.
””
Ingen olycksserie
För Francesca Woodmans mamma, Betty Woodman, är bilderna framför allt verk av en konstnär som hade roligt. I en intervju i The Guardian i fjol förklarade Betty Woodman att hennes dotters liv var allt annat än en serie olyckor:
””
TT
