Annons
Nyheter

"Åter en tid av styrka och våld"

Under sin Nobelföreläsning konstaterade Svetlana Aleksijevitj att Ryssland åter valt styrkan och våldets väg. Årets Nobelpristagare har insett att hennes livsverk om "den röda människans" historia kanske ännu inte är avslutat.(TT)
Publicerad 7 december 2015

"När jag går längs en gata och några ord och uttryck eller utrop letar sig fram till mig tänker jag alltid: Så många romaner som spårlöst försvinner i tiden. I mörkret."

Svetlana Aleksijevitj höll på måndagskvällen sin Nobelföreläsning i Börssalen i Stockholm. Under sitt anförande bemötte hon den kritik som går ut på att hennes livsverk, de fem volymer som bildar sviten "Utopins röster", skulle utgöra en samling dokument, snarare än litterär text.

Annons

I tusentals intervjuer har hon samlat människoöden i och efter Sovjetunionen. Hon har, med egna ord, "destillerat" dem och sammanställt en mäktig berättelse om krig, lidande, tid och idéernas makt.

Nobelpristagaren placerade sitt författarskap i en idéhistorisk kontext som tydligt visar var det står: längst ut i det ännu ej kartlagda område som utgör litteraturens gräns.

Aleksijevitj åberopade filosofen Theodor Adorno som menade att det vore barbariskt att skriva dikter efter Auschwitz. I samma andetag tackade hon sin lärare Ales Adamovitj och gav konturerna till en programförklaring: "Man måste återge sanningen sådan som den är. Det krävs en 'hyperlitteratur'. Det är ett vittne som måste tala".

””
””

Nobelpristagaren, som bland sina husgudar räknar Dostojevskij, frågade vidare vad litteratur egentligen är i dag. Denna gång hade hon ett mindre tvärsäkert svar:

””
””

Aleksijevitj drar ingen linje mellan livet och konsten. De röster som bildar hennes verk finns runt henne ständigt, även i måndags kväll när hon stod i Börssalens talarstol. Under sin föreläsning lät hon dessa röster höras. Ryssland, konstaterade hon, har åter valt styrka och våld. Tiden går baklänges och förhoppningarnas tid har ersatts av rädslans:

””

TT

Annons
Annons
Annons
Annons