Ljusstöpning en tradition med liv

Hembygdsföreningen i Länghem håller liv i traditionen.

Klockan är fyra och kvinnorna har redan varit igång i två timmar. De har gjort plats i rummet, täckt golvet med presenning, knutit vekar och smält stearin.

– Vi har hunnit med att fika också, det får man inte glömma, säger Ingalill Lundberg.

En halväten äppelkaka vittnar om kalaset. Lukten av kaffe tränger också igenom trots att grytan med stearin nu puttrar på järnspisen och sprider sin doft genom rummet.

Ljusstöpning kräver sin förberedelse, men nu är det tid att börja. Inne i rummet hänger de knutna vekarna uppradade.

– Hur varmt är det i grytan nu? Det ska vara 70–75 grader innan vi kan börja stöpa, säger Gunhild Engström.

Det är några år sedan hembygdsföreningen stöpte ljus på Petersberg. I år gör man ett försök för att se hur stort intresset är. Vid det här tillfället är det enbart styrelsen men senare ska andra få vara med.

– Vi behövde testa själva först för att se att det fungerar, men nästa vecka har vi en grupp på fem personer som kommer, säger Gunhild Engström.

Det är så många som ryms i den lilla stugan. Det måste dessutom gå en stund emellan doppningarna.

Ingrid Claesson är den som står för erfarenheten. Hon stöper ljus hemma varje år och är känd för sina vackra ljuskronor. Övriga har stöpt ljus tidigare, men oftast tillsammans med andra, mer erfarna.

– Vi får passa på nu att ta tillvara den kunskap som Ingrid har, hon är fantastiskt duktig, säger Berit Johansson.

Dags för första doppet. Berit Johansson tar första omgången vekar som är uppknutna på en pinne.

Hon går fram till grytan med stearin, niger så att hela tråden doppas uppifrån och ner.

När vekarna varit nere i stearinbadet närmare tio gånger börjar det likna något.

– Nu börjar det bli riktigt roligt, nu syns det ju att det börjar bli ljus av det, säger Mona-Britt Johansson.