Från tabbisarna med kärlek

”Inga stängda dörrar, alla får va’ med”, sjunger de.

–?Äntligen! ropar Vanja Wärn som väntat på

BT:s besök på Gefahuset i Tranemo.

Det är Vanja som är upphov till namnet på teatergruppen, Teatertabbisarna.

–?Hon älskar teletubbies och alla tyckte det var en bra idé, säger Mia Pettersson.

Hon är eldsjäl och ledare för gruppen.

Den består av cirka 15 intellektuellt utvecklingsstörda i åldrar mellan 21 och 60 år. De har spelat teater tillsammans i tre år.

Mia är skådespelerska i Modiga kvinnor, leder och producerar teatergrupper, arbetar med barn och ungdom i Kulturskolan i Tranemo och är med i styrelsen i film och kulturföreningen 3 trappor.

Mia verkar ständigt leende. Att hon är populär bland sina elever går inte att ta miste på.

– Mia och hennes man Stefan ställer upp så mycket, de är jättegoa, säger Helena Gunnarsson och kramar om Mia.

– Vi tjoar och tjimmar och skrattar mycket, intygar hon.

Teater är viktigt för alla tycker Mia, men för Teatertabbisarna kan det också betyda att de får möjlighet att göra något alldeles själva.

– Här är något som ingen annan kan göra åt dem och alla är lika betydelsefulla. När jag skrev manuset i somras var det med tanke på varje enskild person.

Den nya pjäsen gruppen övar på heter Drömmar i natten – ett drömspel och visas under våren.

Ulf Josefsson och Malin Hedelind spelar huvudrollerna, Kalle och Anita.

De borstar tänderna och lägger sig och sover inför publik. Under sömnen spelas olika drömscener upp. Föreställningen avslutas med att hela gruppen sjunger Drömmar i natten.

I fredags spelades låten in på skiva som kommer att finnas till försäljning. Mia har också filmat och kommer att lägga ut en musikvideo på YouTube och hemsidan www.rougin.se.

– Vi är ganska säkra på att låten kommer att sprida sig, kanske är det en hit på gång, hoppas Mia.

När hon började med gruppen var hon först jätteskraj.

– Men det är bara att vara sig själv. Deras glädje smittar av sig, kanske lite mer kärlek och pussar och kramar.

Mia säger att övandet och turnerande har blivit en slags livsstil.

– Det är skithäftigt!

En föreställning kommer att spelas på Tranängsskolan för högstadieelever och allmänhet.

– Man kan boka oss på fredagar, säger Mia som tror att pjäsen kommer att spelas också under hösten.

– Det är så mycket glädje, det är det som är så roligt med det här. De finns inget oäkta, bara äkta kärlek.