En veteran som rullar - igen

Nej, inte om du har en Renault från 1913.

Ulf Tranefors-Gustafsson gör moment för moment. Upp med motorhuven och öppna bensinkranen.

In i verkstaden och hämta lite bensin, varje cylinder – sex stycken – ska ha var sin snaps. Veva runt startveven ett varv. Sätt på tändningen och dra ytterligare något varv. Och bilen går i gång!

– Tänk vilken känsla första gången vi fick i gång den. Då hade den varit avställd sedan 1929.

Renaulten, en typ du 1913, hamnade hos en privatperson i Kind via en annons i en motortidning. Och uppdraget att renovera motorn fick Ulf och pappa Bror Gustafsson.

Bilen kom till Tranemo och Tostarps bilverkstad före sommaren. Och sedan dess har en och annan timme lagts ner.

– Det följde inte precis med någon instruktionsbok. Första tiden gick åt till att titta och lära sig funktionerna.

Och visst finns det både kluriga funktioner och ickefunktioner. Karbidlampor var det från starten, men de har bytts ut. Till skillnad från den stiliga tutan och ”bagagelådan” och sufletten som ännu finns kvar.

– Bilen har ingen broms på framhjulen. Och den väger drygt två ton så man får planera sin körning.

Vattenpump saknas och kylsystemet rymmer hela 80 liter. Bilen är fyrväxlad och har en sexcylindrig motor.

– Det lär vara den enda sexcylindriga Renaulten från det här året som finns kvar.

Det handlar om en lyxbil i en tid då bilen var en sensation. Och med 60 hästkrafter kan toppfarten säkert hamna kring 60-70 kilometer i timmen. En hastighet som knappast rekommenderas.

Men Ulf bjuder på en lite försiktig provtur. Förmodligen ser resesällskapet inte lika stiligt ut som när det begav sig.

Bilen levererades som ny till en bankir i Stockholm. Och på den moderna kuskbocken satt på den tiden en egen chaufför.

– Under första världskriget togs den ut i krigsbruk och användes som stabsbil.

1929 ställdes den undan och under 40 år fanns den på ett museum. Och nu rullar den i Kind.