De kämpar för sin klasskompis
Deras klasskompis Semira ska utvisas. I fredags postade klassen ett brev till länsrätten och i går drog deras demonstrationståg genom Tranemo.
Semira Osmanovic, hennes mor och hennes två småsyskon kom till Limmared i fjol. De hade lämnat sina rötter i Montenegro.
Men i onsdags kom beskedet, mitt under en lektion på Tranängskolan fick Semira veta. En oenig länsrätt hade avslagit familjens önskan att stanna i Sverige.
Semiras klasskamrater reagerade direkt. Med chock, med tårar, med ilska. Och med en gemensam önskan att göra något.
Detta ”något” blev till att börja med ett brev till Länsrätten. Där varje elev hade sin egen motivering till varför Semira och hennes familj borde få stanna. Och flera hade FN:s barnkonvention som hänvisning.
”Vi tycker att ni har tagit fel beslut. Och det påverkar oss alla som bryr oss om henne”. Så slutade brevet.
I går var det dags för ännu en manifestation. Klasskamraterna gick genom Tranemo med egenhändigt tillverkade plakat.
”Semira behövs här! Mitt land är väl också ditt land? En mer är bättre än en mindre...”.
Louise Widfeldt-Lomås plakat ställde kostnader för invandrarpolitiken mot vad som läggs på smågodis.
– Det ska inte bara gå att göra så här. Och vi kände att vi måste göra något.
