Evigt ung pjäs i genuin miljö

Det är att gå bakom alla teaterschabloner, att släppa loss ett slags urteater, där allt kan hända, och händer. Så blev det också med den unge Shakespeares Midsommarnattsdröm, som plötsligt framstod som ett slags urfars där alla värden och värderingar vändes ut och in, där skådespelarna själva inte kunde hålla sig för skratt inför särskilt Bottens (Annika Anderssons) magnifika överspel eller spelevinken Pucks (Simon Carlssons) kvicksilveragerande, och där till sist hela ensemblen på 21 personer tände, till en totalupplevelse både utifrån och inifrån, där publikens stående ovationer sällan varit lika ögonblickligt självklara.

Inför klassikerna tar vi en massa för givet. Men Shakespeare lät aldrig trycka sina pjäser, även om 18 pirattryck kom i hans livstid. Två av hans skådespelare utgav 36 pjäser först sju år efter hans död. Världsberömd blev han först i det romantiska 1800-talet i tysk översättning!

Midsommarnattsdrömmens öde är kuriöst. Många har nog mött pjäsen via Mendelssohns musik. Denne hade växt upp med komedin, i Schlegels och Tiecks tyska version. Uvertyren skrevs av en 17-åring och resten av musiken sjutton år senare. Båda blev succé, dock inte pjäsen. Man tvivlade rentav på Shakespeares existens och trodde att pjäsen var Tiecks eget verk, eller att Shakespeare själv eventuellt översatt den från tyska. 1800-talskritiken fann den full av anakronismer och barnsligheter. Mendelssohn ansågs slösa sin talang på ett ovärdigt stycke.

Engelsmännen upptäckte sin klassiker först efter 300-årsjubileet 1864. Shakespeare Memorial Theatre i Stratford öppnades 1879 (Royal Shakespeare Company tillkom först 1961). Internationell klassiker blev pjäsen främst på 1900-talet, via regissören Max Reinhardts mer än tusen föreställningar i tretton uppsättningar 190434, även i Italien och England. Nu förunnas vi en helt ny upplevelse bortom allt teaterdamm och all litterär finkultur, och den känns inte mindre.

Att möta pjäsen på Torpa är ett nytt lyckokast av regissörstrojkan, i farten sen 2007, med en sen många år durkdriven ensemble, vissa med sen starten 1998, Moa Hartmans fantastiska kostymer inte att förglömma. Just Shakespeare har fått en märklig nytändning (inte bara här utan även i clowngruppen 123Schtunks uppsättningar), tillbaka till det folkliga och direkta, med spontanitet, naturnärhet och inte minst överspel som överlägsna distanseringseffekter.

Stycket är som skrivet för Torpa, med komplikationer där alla plötsligt älskar nån annan, i en sagoskog där alvkungen Oberon och hans drottning Titania ändrar alla regler. Alven Puck förvirrar allt med glad anarki, innan alla vaknar upp till en ny verklighet, som inte bara är den gamla vanliga utan med helt nya ahaupplevelser. Även nuet med arrangerade äktenskap och även hedersmord speglas som i en narrspegel mot den unga kärlekens urkraft. I allt infrias förhoppningarna att vi skall fyllas med en ny ljus tro på livet och på att allt är möjligt, yrvakna för Shakespeares eviga ungdom.

Rolf Haglund