Nyheter

Smarta hundar i kampen mot svinen

Snabba, smarta och lagom tuffa ska de vara.
– Och så får de nog räkna med att ta en del stryk.
Nyheter • Publicerad 4 mars 2008
Torbjörn Hidendahl, Calle Andreasson och Leif Andreasson. Och hundar som gått matcher mot vildsvin.
Torbjörn Hidendahl, Calle Andreasson och Leif Andreasson. Och hundar som gått matcher mot vildsvin.Foto: Magnus Josefsson

Mjöbäck.

Det är den perfekta grishunden, eller vildsvinshunden, som Torbjörn Hidendahl försöker beskriva. Hunden som är en bristvara.

När vildsvinen började etablera sig i Sjuhärad för åtta-tio år sedan så spåddes en explosion. Det blev inte riktigt så, men nu...

– Nu verkar det som om det börjat hända saker, säger Leif Andreasson.

Inte minst i Kind har vildsvinen bökat runt. Östra Frölunda och Revesjö är exempel på vildsvinsfästen.

– 40–50 djur pratar man om i Frölunda.

En viktigare jakt

I takt med att vildsvinen blir fler så blir jakten viktigare/intressantare. En jakt som lite grann splittrar jägarkåren.

– Men varken man vill eller inte så handlar det om att gilla läget nu. Vildsvinen har kommit för att stanna, säger Torbjörn.

Och Leif lägger till att ”vildsvinsjakten ser i alla fall till att jaktsäsongen förlängs”.

Men jakten kräver hundar. Inte minst i de krislägen då ett vildsvin skadeskjutits och skadats i trafiken.

– Själva jakten häromkring görs annars mest som vakjakt vid åtel.

Det finns ännu ingen riktig jakttradition när det gäller vildsvin i Sjuhärad. Och därmed är det också ont om hundar lämpade för möten med stabila, ”vassa” djur som kan väga uppemot 200 kilo.

– Fast de svåraste är nog kraftpaketen som väger 70-80 kilo. I dag är vildsvinen det djur som är farligast för jakthundarna, säger Leif.

Svår träning

Vi är hos Leif Andreasson på hans gård i skogarna mellan Mjöbäck och Östra Frölunda. I förrgår såg Leif lodjursspår utanför huset och i januari passerade vargen.

Leif har lajkor som han försöker göra till ”grishundar”. Men träningen är inte lätt.

I ett vildsvinshägn kan man se hur hunden reagerar. Men det är vid de rejäla nappatagen som hundens kynne kommer fram på allvar.

Duell med en galt

Jämthundar, gråhundar och lajkor är de vanligaste vildsvinshundarna. Ofta hundar som är mer vana vid älgjakt och som stiftat föga bekantskap med vildsvin.

Torbjörn Hidendahl berättar om sin hund och alla stygn som fick sys efter en alltför tät hund–galtduell.

– Man får nästan räkna med att hunden kan få stryk. Hunden ska vara snabb och tuff - men det viktigaste sitter i skallen.

Vid eftersök är ett dubbelekipage idealet. En hund som spårar och en som försöker ställa vildsvinet.

– Det finns några riktigt bra hundar häromkring. Men de är alldeles för få, i synnerhet nu när vildsvinsstammarna börjar växa till på allvar, säger Torbjörn.

Fotnot: LRF har tillsammans med Jägareförbundet i Södra Älvsborg kallat till möten om vildsvin i veckan, ett i Hulared och ett i Marbäck. Mötena vänder sig till såväl jägare som markägare. Dessutom blir det framöver utbildningar i just ämnet vildsvinsjakt och hundar.

Magnus Josefsson
Så här jobbar Borås Tidning med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.