En miljon skäl att gilla våren

– 12 000 – 15 000 lökar kanske.

Arne Andersson tittar ut över sin värld. Den är i sitte esse precis nu. En buss kommer inrullande på den smala grusvägen. Den har ännu en i släptåg. Det är påskliljetid i påskliljelandet.

– Hur lång säsongen brukar bli? Två–tre veckor kanske. Ett bra år.

Säsongen är mycket kort och mycket intensiv. Dottern Mona har tagit ledigt, skyltarna är uppe och våfflorna i lagårdscafét är gräddade.

Och 140 olika sorters påskliljor nickar glatt mot himlen. Men hur många är de egentligen?

Arne har hört frågan förut.

– Jag brukade säga en miljon länge. Så mer än så är det säkert nu.

Det var 1978 som Arne Andersson planterade de första. Mest av en slump, han är nog väl så intresserad av skogen som av påskliljorna. Men nu har åtta nio tunnland fyllts med påskliljor. För att bredda upplevelserna så har också 1 500–1 600 rododendronbuskar planterats.

Och han ger sig inte. 78 år ung finns planer på att tillsammans med mågen utöka markerna. En ädelskogslund med tillhörande påskliljor står på framtidslistan. Plus att hägna in hela området med viltstängsel.

Exotiskt

– Tänk om man gick upp en morgon och såg att vildsvinen bökat runt överallt.

Fagerås har blivit snudd på riksbekant. Tv:s Gröna Rum och mängder av tidningar har varit på besök.

40–50 bussar och ett oräkneligt antal bilar letar sig in på den lilla vägen ett normal-år. Om det nu finns normalår i påskliljebranschen.

– I fjol var det inte roligt. Då hann nästan allt blomma över innan besökarna kom.

Men just dessa dagar är det så nära perfekt det kan bli. Och aningen exotiskt med Sjötoftamått mätt.