Deras arbete hänger på gärdsgå'rn

ÖRSÅS.

Sigfrid, Roger och Magdalena Juneborg och Janos Wavryka är på plats vid hembydgsgården. Framför sig har de arbetet att sätta upp 160 meter gärdesgård. Och i bilen ligger 350 enestörar och 400 granslanor.

– Det tar två arbetsdagar att bli färdig här, berättar Roger.

En tillfällighet

Han har mer av en tillfällighet börjat jobba med gärdesgårdar. Tanken dök upp när han högg stängselstolpar och någon ville ha hjälp med ett staket också.

Roger har hela tiden haft med sig sin pappa Sigfrid och hans kunskaper om gärdesgårdar. Sigfrid, som snart fyller 86 år, var med och värmde granvidjor första gången 1929. Då sattes en gärdesgård upp hemma i Småland.

Böja vidjorna rätt

Sigfrid har fortfarande samma uppdrag. Det är en konst att få vidjorna mjuka och böjliga på rätt sätt.

– När vi numera sätter upp gärdesgårdar spikar vi nio av tio, berättar Roger Juneborg.

– Men här vid hembygdsgården passar det bäst med de gamla, traditionella vidjorna, säger han och sätter i spettet i marken för att få bra hål till störarna.

Enestörarna importeras från ön Ösel i Estland och de fem – sex meter långa granslanorna kommer från Jämtland.

– Där är granarna så tättvuxna och håller bättre. Den här gärdesgården kommer att stå kvar minst under 20 år, menar Roger.

85 000 i bidrag

Det är hembygdsföreningen som beställt jobbet. Från Tilanderska stiftelsen har för eningen fått ett bidrag på 85?000 kronor, så det var bara att börja röja och ta bort det gamla trästaketet.

Det gamla trästaketet sattes upp efter den första gärdesgården, som hembygdsföreningens medlemmar började bygga förste maj 1957. Då var föreningen ett år och uppgifterna många.

Vackert

– Det blir så vackert med en ny hankagärdesgård, tycker Karl-Åke Lagerqvist, ordförande i Örsås hembygdsförening, när han inspekterar nybygget tillsammans med några andra medlemmar.